Tre dagar i en campingstuga på Orust hjälpte den här familjen, att totalt släppa all vardagsstress som möjligtvis dröjde sig kvar i någons kropp och sinne. Vi är kanske inte sinnebilden av en campingfamilj, och antagligen är vi inte godkända heller av tältfantasterna heller. De matchande träningsoverallerna i prasselmarerial lyste till exempel med sin frånvaro. Vi bodde i en campingstuga med pentry, inte i tält. Och det fantastiska vädret gjorde att den gemensamma dusch- och toalettanläggningen kändes helt okej för ett par dagar (i alla fall sen jag lusläst skylten över vilka tider det städades, och
planerat dagen efter detlyckats pricka den nystädade kvarten). Nästa (!) gång står flip-flops överst på packningslistan. För maken gäller att hitta en noga genomtänkt plan, för hur många som kan bli rena för femkronan som treminutersduschen kostade. Sen är vi möjligtvis med lite mer i matchen.
Vi dök in i bad, minigolf, glass, kubb och goa grillmiddagar. Sjuåringen drog upp krabbor och femåringen samlade maneter. Min syrra fixade barnens favorit, melon och kex till mellis, när mamman tydligen slappnat av och missat den biten. Övriga nyckeltal vi lever efter, som t ex antal plåster per dag eller antal gånger mamman ser en katastrof i antågande och måste djupandas, uppgick till ett (om vi utesluter den servett femåringen vid ett tillfälle torkade blodspillan med) samt noll (okej, kanske en gång om vi räknar när yngsta behandlade minigolfklubban mer som en slägga).
Idag är första dagen på resten av semestern. Vi bestämde oss imorse för att hänga hemmavid. Barnen försvann till kompisar och medan maken och jag både åt lunch och middag själva, så insåg vi att vi tydligen gått in på ett annat spår i livet nu. Det spår där vi räknas som en tankstation för diverse basbehov. Eller bara som några som ska hålla kurs framåt, utan att hålla ett barn i hand varje dag, varje timme. Ovant...och tyst.
Dagen "hemma" innefattade också en del shopping ett par mil iväg. Vi hade förvisso med oss en
älskadlista på saker vi behövde, men den glömdes i all avslappning vi sysslade med. Naturligtvis vände vi och hämtade den. Det kommer nog aldrig bli min grej, att leva helt planlöst utan en enda hållpunkt...känns minst sagt läskigt. Men jag avslutade eftermiddagen med att gå förbi alla pinaler som låg på vänt i trappen, när jag gick upp för att lägga mig i sängen och läsa en bok. Helt utan att vara sjuk! Mitt på dagen! Halleluja, semestern är uppenbarligen här på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar