fredag 10 juli 2015

Rovdjurspark i sommarväder...

Peppen var långt ifrån total hos föräldraparet, när vi stod i entrén till Orsa Rovdjurspark. Medan jag kallt konstaterade att raggsockarna och fingervantarna hade passat bra, investerade maken i en regncape från souvenirbutiken. Femåringen var trött efter ytterligare en nattsuddarkväll, och stod och hängde i ett hörn. Strax efter lutade hon sig mot fel dörr och ramlade in bakom receptionen. Tumult uppstod, men strax efter kunde vi gå in i parken i samlad trupp.

Orsa bjöd alltså på lätt regn, blåst och åtta grader denna julidag. Det var lätt att känna att varenda djur hade gjort sig bättre på bild i en bok. Sjuåringen var dock i det närmaste lyrisk. Från det att vi steg in i parken klockan 10, till att vi var sist ut vid 18, har hon fascinerat studerat varenda hägn. Tur har hon haft också, skygga djur som varg, lo och järv har alla kommit så nära det är möjligt. Björnarna har vi sett från alla håll men när björnungarna lekte några meter ifrån henne, la jag en hand på hennes axel som säkerhet - bara utfall att hennes längtan att klappa dem skulle bli övermäktig.

Femåringen är en annan historia. Hon har ju tidigare deklarerat att hon inte gillar djur. Tydligen gäller det även på djurpark. Hon gnällde. Hon tjöt. Hon kröp på marken. Hon var sur. En muffins på en bänk framför isbjörnarna i en glimt av sol, gjorde hennes dag bättre för en stund. Plötsligt sken hon upp, pekade ut i parken, förbi isbjörnarna och utbrast exalterat "kolla, en glassbil!".

Parken var backig och vädret blåsigt. När vi kom fram till toppstugan för lunch, kändes det som efter en skiddag. En inte helt oangenäm känsla, men otippad mitt i sommaren. Efter pannkakslunchen plockade maken femåringen av banan, medan sjuåringen och jag stannade i parken. Vi hade bokat en guidning med en djurvårdare, och kunde dottern blivit på bättre humör, så blev hon det nu.

Regnet upphörde, solen sprack fram genom molnen och temperaturen steg till 15! Heja sommaren! Blåsten kvarstod dock. Guidningen innebar en ny tur runt hela parken. Denna gång med ett proffs som svarade på alla de hundra frågor som sjuåringen hade, men som ingen av hennes föräldrar vetat svaret på. Medan jag drog upp jackan för att skydda mig från vinden, hoppade hon runt i bara en tröja och lyssnade på varje ord djurvårdaren sa. Vi fick se de flesta djur på ännu närmre håll, och veta att...ja, en massa saker...

Nu är vi tillbaka på hotellet i metropolen Orsa. Flera timmar efter att parken stängde är jag fortfarande frusen. Det spelar dock ingen roll, för hur klyschigt det än låter, så var det värt varenda minut i regn när den annars svårflirtade sjuåringen glatt utbrast, att detta var den bästa dagen. Och solen kom ju fram till slut, även om jag saknade fingervantarna hade varit ett alldeles utmärkt klädesplagg denna dag i juli.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar