Vi gled ändå igenom torsdag och fredag på ett bättre sätt än vad jag trodde i onsdags. Vi gjorde allting ad hoc och var helt utan plan för någonting alls, men fredagkvällen kom ändå till slut. Räkafton blev vår belöning för väl utfört arbete och snabbt tillfrisknande. Egentligen var det väl mest brist på rutiner och sommarhjärna som satte sina spår.
Tydligen var vi dock inte riktigt klara än med veckan, trots att klockan var halv sju. Sjuåringen snubblade plötsligt i trappen och satte pappans hjärta i halsgropen. En 38-åring hade slagit sig fördärvad i liknande fall, men för en vig sjuåring blev det bara en del skrubbsår och många tårar.
Femåringen ville inte kännas vid någon fredagströtthet och gastade sig till en cykeltur. Det gick utmärkt i en kvart, sen blev farten övermäktig. Tack och lov för hjälm... Jag cyklade bakom och såg min lilla flicka slå runt med cykeln och ta emot sig med ansiktet. Jag förväntade mig utslagna tänder och näsblod efter dykningen i asfalten, men hakan verkar ha tagit smällen och mestadels på ytan. Glass och gos gjorde susen och nu sover båda barnen.
Det var vad den första veckan efter semestern bjöd på. Eller just det, tvättmaskinen gav upp också. Vi har haft det på känn, men den gjorde en praktfull sorti ändå med ett skramligt och ljudlig avslut, inklusive tillhörande rökinspirerade lukteffekter, innan maken fick bända upp luckan med den sista tvätt den maskinen servade oss med. Nu står den i trädgården och torktumlaren har ny plats i vardagsrummet. Jamen varför inte?
Nu tar vi helg. Hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar