våra respektive arbeten. Jaha, sa vi, och undrade lite var den här 137,5 centimeter långa, beslutsamma och extremt bestämda unga tjejen kom ifrån?
Maken och dottern anlände vid åtta torsdagmorgon. De inledde med en "brandrond" och kaffe (saft). Ryktet säger att åttaåringen var trött klockan nio och undrade när arbetsdagen egentligen var över. Ett par timmar senare kom hennes farmor och farfar som räddande änglar för den lilla
Imorse var det min tur att få sällskap på bussen in till stan. Åttaåringen valde sätena längst fram och beordrade mig att ta på säkerhetsbältet. Sen satt vi hela vägen in till stan som små tanter med våra väskor i knät, jag med ett fast grepp kring dataväskan och hon med en glitter-clutch fylld med nödvändigheter för ett kontor: en iller i hemstickad tröja, en rosa diamant modell större och tre pennor.
Det flöt på bra och vid lunchtid var hon väldigt peppad på att ta över tjänsten "...när du tröttnat, mamma". Efter ytterligare nån timme kom hon dock på att hon gärna vill jobba med "sjuka djur" och mitt kontorsjobb innehåller extremt få djurrelaterade uppgifter överhuvudtaget. Inget blod heller. Sprutor - nej. Lustgas - nej. Inte ens en liten desinficeringsservett kan vi erbjuda. Jag försökte kontra med gemensam frukost varje dag och en hel hop roliga arbetskamrater, men det kunde tydligen inte mäta sig med att lappa sjuka hästkrakar eller operera en undulat, så kontorslivet hennes föräldrar lever blev flerfaldigt ratat.
Jag hade i alla fall en extra mysig dag på jobbet. Inte varje dag som jag får chansen, att lyssna till ljudet av att ens avkomma sitter bredvid och gogglar gladiatorer på datorn eller leker inte nudda golv i soffhörnan. Och jag kunde skylla på dottern när jag var sjukt sugen på Burger King till lunch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar