Den här morgonen gjorde mig nyfiken på det nordkoreanska konceptet, där alla lämnar sina barn till staten för "uppfostran" vid 10 månaders ålder. Inte vet jag när de kommer hem igen, men imorse kunde jag lätt sett att en reunuion strax efter tonåren kändes okej.
Åttaåringen klubbade ner mig verbalt genom, att tala om att min klädsmak är så dålig så hon får skämmas i skolan över kläderna jag köper till henne. Till och med den blåa kjol som hon själv var med och köpte förra veckan, var nu så ful så hon rös.
Över till femåringen som la täcket över huvudet och vägrade röra sig ur fläcken. När hon väl satte sig upp så hade hon antagligen hört sin storasyster gå en rond mot sin mamma gällande kläder, så nu var det bara ett par byxor som gällde. Det spelar ju ingen roll, tänkte jag i min enfald, alla passar och funkar för förskolan. Tills hon kom ut i ett par svarta tajts med slithål på knäna och hängande linning. What the fu..? Vart kom de ifrån? De har ju legat i...nån hög...nånstans för att kasseras...
Elsa-tröjan hon valde var ny och hel. Tack för det. Sen startade strumpkampen. Hon ville ta på sig ungefär fem-sex strumpor på varje fot. Det är snyggt!, gastade hon medan jag försökte få ner antalet till max två par per fot. Till slut gav hon mig en surmulen blick och sa "I så fall tar jag bara en strumpa, rätt åt dig!". Exakt hur denna ena socka skulle drabba hennes mamma under dagen, förblev oklart.
Nere i hallen fasade jag för en ett sko-embargo från åttaåringens sida. Men som i en dröm såg jag hur hon lät sina nya vårkängor glida över hennes känsliga fötter. Samma vinröda jacka som varje dag och plötsligt stod hon där redo för skolan. Färgglad och nöjd med en annan kjol (som förra veckan var dömd till sophögen enigt henne) och sin gröna skolväska i handen.
Glada gick de sedan sida vid sida till förskola och fritids. Mamman då? Jodå, välklädd med rätt antal sockar och utan risk att tappa brallorna på grund av sladdrig resår. Inga hål på knäna.
Men rätt svettig under armarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar