(o)Lus...tigt del 2

Mellan lördagens besök i stallet, storstädning, vårsol och cykelpremiär, insåg jag att en av oss fått löss. Hen hade klagat redan dagen innan på att det kliade i håret, men trots luskammande under stark lampa kunde jag inte hitta något som kröp då. Men med ihållande kliande och röda utslag i nacken och på ryggen så var det inte mycket att tvivla på. Två levande små luskräk hittade jag och det var ju mer än nog för att plocka fram något av det dyraste vi har i medicinskåpet, lus-schampot.

Det här är del två i vår lus-historia, förra gången fick jag totalpanik, svettades floder och mådde illa. Den här gången var jag mer förbannad på de små äckliga krypen. Dö! Efter en rejäl omgång av det schampo vi hade hemma, så tog ändå barnen och jag en tur till närmaste kvällsöppna apotek och spenderade en mindre förmögenhet. Förr hade samma pengar räckt till en rätt bra runda på krogen, nuförtiden kan man ju jämföra med att det är ungefär halva dagisavgiften för en månad. Lus-schampo är svindyrt när det egentligen borde vara...gratis?

Hår har vi gott om i den här familjen. Alla blev därmed avlusade, även om de enda löss vi hittat (hittils!) var de två levande och de tre döda jag luskammande väck på en av oss.

Idag är vi lite lugnare. Men när jag ville luskamma båda barnen innan läggdags (trist att vara ungen med löss i skolan...) så ville bara en av två samarbeta. Den yngsta av oss var icke-medgörlig. Jag hann inte ens borsta håret innan jag drog fram "annars får vi faktiskt klippa av håret"-kortet. Hon nappade direkt!

Glad i hågen, tio minuter innan ordinarie sängdags, ställde hon sig i badkaret och bad mig kapa längderna. Så...ja...jag hämtade kökssaxen och klippte rakt av. Eller ja, rakt är väl inte rätt ord. Jag bad henne stå still och titta rakt fram. Jag hade lika gärna kunnat be henna hoppa fem meter upp i luften och vissla nationalsången. Det hade inte heller hänt (tror jag).

Men klippt blev det och avlusade är vi. Imorgon är det måndag, olus-ig hoppas vi.