Vi måste tänka på finanserna...eller inte.

Nu får vi hålla igen lite i inköpen den här månaden. Maken menade att visserligen skulle han köpa två par jeans och lite andra byggrejer, men i övrigt kunde vi väl kanske tänka "på finanserna" lite extra i mars. Eeeh? Alltså, jaja, men vilket alldeles särdeles trist samtal att ha en lugn, barnfri lunch i mars. Åttaåringen behövde nya gympadojor så det där "köpstoppet" skulle i så fall inte börja gälla förrän så där kring midnatt.

Att köpa kläder och skor till vår äldsta dotter är ett uppdrag som alltid riskerar sluta med att samtliga inblandade, inklusive eventuella säljare, riskerar regression till valfritt småbarnsår. Vår äldsta dotter är högkänslig och känner av varje tråd i varje plagg, varje söm i varje sko och varje lapp i alla linningar. Skor är det värsta.

Maken hade uppdraget att fixa skoinköpet till henne i söndags. De provade sig igenom sortimentet i luuuugn och roooo. Det tog sin tid och till sluuuuut enades de om ett par gympaskor som inte skavde eller glappade. Storlek 36, hon står stadigt vår äldsta dotter. En ny träningströja blev det också, vi passar på när det funkar.

När de kom ut till bilen väntade en överraskning. Det var fullt nästan överallt och det regnade...idioter!, var makens förklaring när jag ifrågasatte hur han kunnat få en parkeringsbot på 600 kronor utanför ett köpcenter..!? Jaja, sjukt onödigt, men kosta vad det kosta vill, ungen hade accepterat ett par skor!

Stämningen var dock aningen frostig en stund på söndagkvällen... Här ska vi spara pengar, så drar dåren den gode mannen på sig en p-bot? Dessutom gjorde de här helt ombytta rollerna mig förvirrad. Det är ju JAG som i svaga ögonblick felparkerar, får böter och blir förbannad. Maken är ju skötsam. 600 spänn åt skogen och sen en snedbalans i äktenskapet på det. Hmmm...

Vi gladdes dock åt skorna. Åttaåringen med...i nästan en timme innan hennes fötter protesterade och hon tog av sig dem med motiveringen att de satt illa. Och nej, det är inte inbillning. Hon må var högkänslig, men känslan är inte skitsnack. Idag var dock varken mitt eller makens tålamod på topp. Medan jag klickade hem ett par reservskor på nätet, packade maken ner de köpta skorna och tog fram kvittot. Skorna skulle tillbaka. Men tröjan var godkänd! Den kostade ju bara 100 kronor från början, men hade nu ett slutgiltigt pris på 700. Plus bensinpengar.

Jag tänker att en av oss troligtvis förblir byxlös i mars.