När förskolan ringer...

Jag lämnade jobbet med en high five och ett trevlig helg över axeln till mina vänner på kontoret. Solglajjorna på plats och ut i våren. Även om jag fulsprang de sista metrarna bussen så hade jag go fredagskänsla i kroppen. Jag satt och drömde om muffins och altanhäng som hägrade...precis när telefonen ringde.

När det står "dagis" på displayen så vet man att det är fara på färde. De ringer ju sällan för att tala om hur bra det gick när femåringen gjort ett extremt graciöst hopp från rutschkanan och landat på fötterna. Nej, inte idag heller. Hon hade landat på munnen. Enligt vikarien blödde det ymnigt och en fläskläpp var på väg. Hon visste att jag var på väg, men ville "varna mig" för synen samt tala om att det nog krävdes ett tandläkarbesök så här på kvällskvisten. Ooookeeeeeej.

Pulsen ökade ju något och vårsolen kändes mer som ett hån. Jag var ju redan på väg, så det var bara att sitta kvar och föreställa mig blodbadet som väntade mig på dagisgården. Femåringen hade slutat gråta enligt personalen, men som de själva sa "hon är rätt tuff, det kan finnas både flis och lösa tänder ändå".

Väl framkommen hastade jag genom grinden med jackan på svaj och var beredd att ta ungen under armen och skynda ner till folktandvården innan de stängde halv fem. Jag möttes av en oförglömlig syn...

Min blick sökte sig till bänken där det hade sagts att femåringen nu vilade. Då hörde jag ett tjut. I ögonvrån såg jag något röra sig snabbt åt mitt håll. Bänken var tom så jag vände mig om. Där kom hon kutandes emot mig med stora steg och ett brett leende. Jag hann se att läppen såg lite tilltygad ut, men sen slängde hon sig i min famn. Jag trodde för en kort sekund att hon kanske grät, men nej, hon strålade av glädje och drog med mig mot utgången.

Antiklimax och lättnad gick hand i hand när jag fick spänna av, tagga ner och släppa adrenalinet. En snabbkoll i hennes mun visade på noll lösa tänder och det blödde inte längre. Vi har ju varit med förr, men denna gång hade vi alltså haft millimetrarna på vår sida. Yeeey!

Så ja, det blev fredagshäng i soffan till slut och ett ny chans att önska trevlig helg! High five på det.