Hjärtans dag.

Förr tyckte jag som många andra, att  ”om man inte köper en blomma övrig tid på året, varför göra det på alla hjärtans dag?!”. Men jag håller inte med mig själv längre. Jag tycker alla hjärtans dag är en dag där man får en extra chans att visa någon att de betyder något alldeles extra.

Maken och jag jonglerar blöta vantar, gympapåsar, dagistider, pastamiddagar och vabdagar stora delar av året – vi är i behov av alla dagar där vi ser till att anstränga oss lite extra för varandra. Nu är det inte så att vi slår på den stora trumman, även om jag hade en idé om att skicka ett sjungande blomsterbud till makens jobb. Men sen sansade jag mig och tänkte att det faktiskt inte är resten av hans arbetskamrater som är målgrupp.

En liten present då? Något maken sagt att han vill ha. Men efter hans födelsedag i november och jul så flödar inte idéerna. Mig har han ju redan. Sen funderade jag på om han skulle få något han behöver istället. På eftermiddagen upptäckte jag skrapan till bilrutorna är puts väck, men alltså, där går nog till och med min gräns. Även om han nog hade blivit glad… De är väl ganska billiga också. Sanningen är nog att min sparsamma man blir lika glad för att jag inte köpt något. Då har jag ju sparat pengarna. Och det är en present till honom så god som någon.

Varken jag eller maken är särskilt romantiska, men vi gillar ju varandras sällskap så oftast är det där vi hamnar när vi ska anstränga oss – att vi gör något ihop. Idag blir vi dock hemma, lite choklad och vin efter barnen har somnat gör ju torsdagen något annorlunda än det vanliga scenariot där vi sitter vid varsin dator, hänger tvätt eller har somnat. Det vore i alla fall en överraskning.

2005 - efter 42 dagar tillsammans.