Semlor är min mans passion.

Jag är helt klart inte på plats nummer ett en sån här dag. Möjligtvis hade jag kammat hem några poäng och fått dela förstaplatsen med den gräddvetebulle jag själv ogillar, om jag hade köpt med mig ett par stycken en hem till honom. Jag hade en plan att ta med en semla hem från jobbet. Icke stulen, men väl fådd när vid dagens slut hälften av de inköpta bjudsemlorna var överblivna. Den hade ju blivit en dubbelgåva, eftersom maken med största sannolikhet hade ätit den med andakt då den var gratis.

Jag spenderade några tankar på hur jag skulle kunna få hem en semla i en vit soppåse – ni vet en sån där som finns i alla paperskorgar på toaletter (nu hade jag ju tänkt använda en ren påse så klart, men ändå). Åka buss med en dator under armen, handväska på axeln, träningsväska på ryggen och en troligtvis knölig semla i en plastpåse kändes inte helt genomförbart.

I lördags var vi på café och skulle äta lunch hela familjen. Vi hade, som sällan, gott om tid, men pannkaka och paj är ju knappast något de ställer sig och gör från grunden när man beställer. Efter 30 minuters väntan på maten, och ett utspillt vattenglas, började makens stigande irritation pysa över. Precis då fick vi in maten. Under tystnad och i tio minuter åt alla sin mat. Sen tog jag barnen och gick. Jag visste vad som väntade. Maken ville nu ha kompensation för den uteblivna cafélunchen a la mysig familjelördag. Med tanke på att han varit inne i caféköket två gånger under tiden vi väntade och pratade med personalen, en gång för att påpeka för dem att de borde skifta arbetsordning, och en gång bara för att visa sin bistraste min, så hade jag förväntat mig att han skulle begära en årsranson på färska frukostfrallor eller kanske en röd matta varje gång vi kommer dit. Icke. Maken begärde – taaadaaa- en semla. Glädjestrålande talar om att han just tjänat 30 kronor på att han fick semlan. 30 kronor! Och en semla!

 Inte utan min semla. 

I år lyckades jag alltså prestera -1 semla till maken. I år har han själv fixat +1, så vi ligger på 0 i genomsnitt. Förra året tänkte maken på sig själv. Det lyckades bättre ur perspektivet "flest semlor vinner".