Lika som bär

Jag har varit på konferens i två dagar. Förutom samtal, möten, workshops, snabba kaffepauser, redovisningar och några snilleblixtar, så kan jag sammanfatta hotelvistelsen i Örebro med att jag köpt min dyraste deo någonsin (45 kronor i hotellreceptionen - Apotekets egna märke), jag har tappat rösten (antagligen har inte någon annan fått en syl i vädret) och att jag sedvanligt glömde något kvar på hotellrummet - denna gång en laddare (akut insats av receptionist och kollega kvar på plats gjorde att den kommer återfås imorgon).

Hemresan från Örebro till Göteborg var mer spännande än jag trott. Trots att jag känner mig ganska berest, så hade jag aldrig tidigare åkt dubbeldäckartåg, i alla fall inte suttit på andra våningen. Jag satt som en diva med mina solglasögon på. Inte för att natten var sen igår, men Västgötaslättens starka vintersol reflekterades i den vita snön på åkrarna, och även om det låter vackert så var känslan av att någon satt och sköt en massa små vassa pilar in i mina ögon inte lika mysig. Tydligen är mina ögon 11 månader efter operationen fortfarande väldigt ljuskänsliga.

SJ levererade och vi kom hem på exakt utsatt tid. Jag åkte direkt till dagis och hämtade de två vildingarna som jag lämnat av 32 timmar tidigare. Från hotellets trerättersmiddag igår, till blodpudding och köttbullar som önskad kombo hemma idag. Femåringen beundrade min svarta kavaj som jag inte hann få av mig innan vi satt till bords. Hon smekte tyget med sin lilla hand (som hon just ätit lingonsylt med) och sa att jag såg ut som dem som sjunger i Melodifestivalen. Det var antagligen den vackraste kommentaren jag fått av henne på flera veckor. Hon älskar Melodifestivalen. Smickrad undrade jag vem hon skulle likna mig vid. Gina? Janet Leon? Någon i Cookies N Beans? Louise Hoffsten...? 

- Mamma, du liknar den jag röstade på i lördags. Den jag gillade så mycket...vem var det nu...nummer tre...Robin Stjernberg!

Robins lookalike.

Kunde varit värre. Hon kunde sagt Sylvia Vrethammar. Eller Camilla Henemark.