Antiklimax och curling i Varberg

Det är rogivande att sitta i soffan och lyssna på en fyraåring som sjunger "Goder Afton" i mjuk, tyst ton för sin far som försöker få henne att sova. Bättre hade förstås varit om hon sov, men det verkar omöjligt dessa dagar. Nu har vi inte ens värmen att skylla på, som orsak till att vi inte lyckas få den yngsta i familjen att ligga still så länge att hon skulle somna av ren utmattning.



Idag var första dagen sen i juni nån gång tror jag, som vi behövde en tröja redan på eftermiddagen. Vi gjorde en mindre lyckad utflykt till Varbergs fästning efter lunch. Sexåringen var taggad till tusen, hon skulle få gå på dramatiserad guidning med skådespelande inslag på fästningen, och det var nog för att vi båda skulle nomineras som århundradets föräldrar (idag alltså, i några få minuter, hon glömde det sen när hon inte fick veva ner bilfönstret som hon ville och istället hävdade sin rätt att bestämma själv var hon vill bo - och vi var inte förstavalet om jag säger så).



Vi anlände en timme innan visningen. Båda barnen småspringer uppför trapporna till fästningen, fyraåringen lika glad som sin syster, torts att hon hade två år kvar till den satta åldersgränsen för guidningar idag. Men sexåringens entusiasm smittade nog av sig på alla. Vi nådde toppen (flåsande) (i behov av vila) (och vätska) till slut, men hann inte njuta av utsikt eller fuskvila av typen "oj, sten i skon innan hela vår lilla utflykt fick ett snöpligt slut... Trots att vi var i god tid, fick vi veta att alla dagens guidningar var fullbokade..!? Antiklimaxen blev totalt, sexåringen började gråta på studs och makens beskyddarinstinkter tog över. Medan jag ryckte in som den ömma modern och tröstade det gråtande barnet, som ju inte gjorde mycket för att dölja sin besvikelse, försökte maken övertyga receptionisten om att två personer borde kunna tryckas in i gruppen. Handen han fick tillbaka var kall, slapp och fisklik. 



Två irriterade föräldrar (varav en lät alla förbipasserande höra av vi kört 10 mil för detta - 10 mil!), en besviken dotter och en lillasyster som hängde på, utgjorde ingen rolig skara. När jag försökte curla sexåringen genom att visa henne att hon kunde få göra egna armband, som de såg ut på 1600-talet (?), blev besvikelsen istället ännu större. Skylten "vi tar ej kort" gjorde att mitt humör sjönk som en curlingsten. Allvarligt!!???! Okej att själva fästningen är flera hundra år gammal, men teamet bakom är välkomna till 2014.

Vi lämnade och gick till en lekplats. Maken köpte glass för att bättra på blodsockernivån hos alla inblandade. Sammanbiten kom han tillbaka från kiosken. Glassen hade han med sig, men någon fryspåse hade inte kiosken kunnat bistå med, och detta tyckte han verkligen var droppen för vårt besök.  Möjligen att kylväskan han hade över armen och stoppade glassen i skulle kunnat väga upp just den situationen, men nej. "Varberg levererar inte idag!" var hans sammanfattande slutkommentar.



Nu sover visst båda barnen. Morden i Midsomer väntar för mig och maken på SVT Play. 

Goder Afton!