söndag 31 augusti 2014

(O)vil(j)a

Vila stod högst upp på prioriteringslistan den här helgen. Det fattade alla utom fyraåringen. Hon iscensatte en hämnd vi bokstavligt talat blev tagna på sängen av, när hon påbörjade ett högljutt party klockan 06.00 lördagsmorgonen. Vårt brott? Vi misstänker en hel radda. På första plats troligtvis att vi väckt henne klockan 7 varje morgon och släpat upp henne, tvingat på henne kläder samt lämnat henne på förskolan. Tung brottslighet! Dessutom kan jag ha blivit fälld för det faktum att jag torkade bort en teckning som mycket kreativt var ritad direkt på väggen och som hon lagt ner tid och möda på under veckan. Alla veckans oförätter vi utsatt henne för, bakades nu ihop till en gigantisk morgoncocktail bestående av tjoande och tjimmande, skriksång och högljudda citat ur "Frost" samt diverse ostämda julsånger. Hon fick fram sin poäng.

Sexåringen inledde lördagen med att vara gäst på det tredje kalaset sen höstterminen startade, och fyraåringen var arg eftersom hon inte var bjuden. Mamman var arg för att hon inte var bjuden på vilket kalas som helst där inga ilskna fyraåringar befann sig, och pappan följde med sexåringen för att få köra ett par mil med bilen. Ensam på hemvägen! #lycka

Lördageftermiddag inleddes med ett brandtal från föräldrar till barn om beteendemönster vid uppvaknanden innan klockan 7 på helger. Vi började i ena änden med förklaringar om hur vi alla mår bättre om vi inte behöver vakna av cymbaler, och att vi slipper oroa oss för grannarnas välbefinnande när de tvingas vakna till Hej tomtegubbar framförd i falsett. Vi nådde inte fram kan man säga. Eller så kan man säga att hon imiterade en tonåring förvånansvärt bra, och satt helt tyst framför oss och svarade sedan "vadå?" med förvånad min när vi frågade henne om hon förstått. Vi avslutade diskussionen i andra änden, och hotade med indraget lördagsgodis för all framtid om hon inte lyssnade i fråga om att hitta en mer dämpad sysselsättning i gryningen. Självklart får hon väcka en av oss. Men alla tre övriga familjemedlemmar behöver inte snubbla upp och krocka i hallen med morgonandedräkter som kan väcka de döda och undra om Sweden Rock flyttat in under natten.

När barnen somnat satt vi i soffan och slösurfade på Netflix. Vi hittade Arrested Development. Antagligen slår jag in en öppen dörr och med all sannolikhet är vi hopplöst sist på bollen. Men vi skrattade oss igenom fyra avsnitt á 20 minuter och serien kan därmed lätt utnämnas till en av de bästa för en lördagstrött hjärna. Jag önskar mig härmed också ett Frozen Banana Stand. Och en stegbil.

Något av det vi sa gick tydligen fram, för imorse vaknade vi av en liten människa som likt en vålnad gled fram över golvet, och sedan stod och stod och stod och stod vid sängkanten och stirrade på oss tills vi vaknade. Även om vi båda vaknade med ett ryck (och jag i alla fall kvävde ett skrik), så var det ju ett steg upp från gårdagens brutalitet. Grymt nöjd med förbättringen, vände jag mig om i sängen och fortsatte sova medan maken och fyraåringen började dagen framför Barnkanalen.

Någon timme senare fick jag bevis på att vår seger var en pyrrhusseger, inlindad i dåligt samvete och missförstånd, samt en en bekräftelse på att vi ändå nått fram med vår vädjan om lägre decibeltal än 120. Men att det skulle kosta.

- Mamma? Får jag lördagsgodis när jag blir vuxen?

- Ja, fast du får köpa det själv.

- Men du satt jag skulle få!!!

- Vad menar du?

- Du sa att jag skulle få lördagsgodis om jag inte skrek. Du sa inte att jag skulle köpa det själv! Jag har inga pengar, då får jag inget godis!

(Hulkanden och dramatiskt-slänga-sig-på-golvet) (inte av mamman)

- Men...

- Du ljög!

- Men...

- Du är dum!

- Men...

- Jag vill ha choklad när jag är gammal. Får jag det?

- Men du ka...

- Uuuuahhhmmmmmuaaahhhhhaaa....

- Du ska få choklad varje dag när du är vuxen.

Jag borde fattat bättre. Det enda som kom ut av den här mutan är att vi snurrat in oss i något slags löfte om en evig chokladfabrik. Fyraåringen har förvisso förstått själva teorin bakom dealen, men i praktiken går det...så där. När jag nattade henne nyss blev hon kissnödig. Hon smög upp, gick förbi sin storasysters dörr (som sov) och in på toaletten. Sen kom hon på nåt. Gick ut igen, ställde sig utanför sin storasysters dörr och vrålade till mig, i all välmening, att hon inte tänkte spola.

- ...SÅ INGEN SKA VAAAAAKNAAA! BRA VA!














Inga kommentarer:

Skicka en kommentar