fredag 15 augusti 2014

Väck inte det barn som sover.

Fyraåringen kom instövlandes klockan fem imorse. Hoppade upp i sängen och la sitt huvud på mitt. Gastade att hennes pappa skulle flytta på sig och att hans täcke var hennes. Gomorron? Desperationen över att eventuellt förlora den sista timmen av nattens sömn, drev oss till att göra barnet till viljes. Maken försvann in i hennes rum för att fortsätta sova. Fyraåringen sjöng en stund, förvisso rätt tyst, men inte tillräckligt tyst för att jag skulle kunna somna om. Tio minuter senare väcktes sexåringen av fyraåringens version av "Blame it on the disco".

Sexåringen fick Ipaden i sin hand och gick tillbaka till sitt rum. Jag slumrade, medan fyraåringen verkade fast besluten att med hjälp av små knuffar, framföra några slumpvis utvalda fraser ur Melodifestivalen, samt en och annan "kram", hålla mig precis vid sömnens yta. Efter några minuter insåg jag att dagen nog, mot min vilja, hade börjat. Jag låg kvar några sekunder extra och njöt av tystnaden...vänta nu...vadå...TYSTNADEN..??! Va i...?

Ungen sov. Snusade gott med täcket uppdraget till hakan. Drog några snörvliga barntimmerstockar och smackade belåtet i sömnen. Rofylld och helt avslappnad låg hon med huvudet på min kudde och tog igen förlorad gryningssömn. Jag reste mig precis när min väckarklocka ringde. Fyraåringen rörde lite på sig, grymtade något ohörbart och fortsatte sova...


(Vänta du bara tills du är femton, älskade unge, då ska mamma lära sig spela fiol och öva varje lördagmorgon så fort solen gått upp)





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar