Mellan Sälen och Malung låg vi i konvoj med rätt många andra bilar. I alla fall om man frågar maken, vi andra brukar hänvisa till fenomenet som "kö bakom lastbil".
Barnen satt knäpptysta nästan hela vägen till Karlstad, självklart upptagna med alla elektroniska prylar hushållet kan uppbringa. I Karlstad fick vi lunch av min faster med man. Tacos uppskattades av barnen, som tackade för gästfriheten med att ta ut sina nyvilade ben på varv efter varv i lägenheten och tjuta glatt. Maken och jag tackade lite mer traditionellt och fick till och med chans att dricka kaffe ihop en kort stund.
Resan vidare mot Göteborg gick strålande måste jag säga. Baksätet ser förvisso ut som en soptipp, men maken måste ju titta rakt fram när han kör, så ingen får frispel av det heller. Några få mil hemifrån utbröt dock lätt kaos när sjuåringen med gäll stämma lät oss veta att hennes lillasyster "häller vatten i baksätet". Snabb på ett sätt som bara en småbarnsmamma med upptränade superkrafter kan klara, snodde jag åt mig flaskan fyraåringen precis vänt uppåner. Hennes förtjusta och förväntansfulla min förbyttes i förvåning över sin mammas stuntmannamässiga reaktion.
Inga fler köer, konvojer eller lastbilar i snigelfart. Vi rullade nyss in på parkeringen i radhusområdet hemmavid. Nu ska vi gräva fram barnen bland kartonger, jackor, godispapper, bananskal, plastkoppar, kuddar och annat. Tydligen ska en av två duscha också. Den yngre förmågan hittade ett nytt sätt att få utlopp för sin kreativitet och målade rött skägg och blå prickar på sig själv. Knäpptyst är inte alltid bäst. Men den förtjusta minen var tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar