Sjuåringen kan redan svänga och har ägnat dagen åt att klara röda backar och ankarlift. Hon var nervös och mammahjärtat fick sig en smekning när hon stolt såg på mig i liftkön och sa Vi klarar det tillsammans, mamma. Och det gjorde vi.
Sista kvällen på förra året var lugn, i alla fall efter att barnen somnat. Vi spelade spel utan några vinnarskallar närvarande (fast vi vann), skålade i champagne och såg fyrverkerierna över fjällen. Konstaterade att det mesta varit perfekt, sen hällde vi ut resten av bubblet och somnade.
Idag, efter sovmorgon, skidåkning och lunch i backen var festen tillbaka. Nu lite tråkigare, och i lite annan form. Kräkfesten började när vi var på väg hemåt, och det var fyraåringen som stod för hela härligheten. Maken agerade hjälte och slet av sig mössan, så hon skulle slippa få alltihopa i knät
Vi hoppas på att orsaken är för många korvbröd, lite för mycket godis och en och annan tugga av snö (även om hon nekar). Annars kan den här festen bli betydligt livligare än gårdagskvällen stilla bris av rabalder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar