torsdag 1 januari 2015

Fest som fest?

Vi inledde året som vi avslutade, med goda vänner i barnbackarnas knappliftar. Chokladpaus i backen, knarrig snö och en hel del halsbrytande utbrytningar av fyraåringen. Hon kan stanna, men det vet ju inte den stackarn som står nere i backen och ser henne sikta på liftkön. Spontana applåder utbröt vid ett tillfälle när alla inklusive jag (som jagade efter), drog efter andan och var övertygade om att hon skulle krascha i nätet hon var på väg mot. Snyggt svängde hon i exakt rätt tid, stannade kontrollerat och utbrast Jag åkte lika fort som en motorcykel!

Sjuåringen kan redan svänga och har ägnat dagen åt att klara röda backar och ankarlift. Hon var nervös och mammahjärtat fick sig en smekning när hon stolt såg på mig i liftkön och sa Vi klarar det tillsammans, mamma. Och det gjorde vi.

Sista kvällen på förra året var lugn, i alla fall efter att barnen somnat. Vi spelade spel utan några vinnarskallar närvarande (fast vi vann), skålade i champagne och såg fyrverkerierna över fjällen. Konstaterade att det mesta varit perfekt, sen hällde vi ut resten av bubblet och somnade.

Idag, efter sovmorgon, skidåkning och lunch i backen var festen tillbaka. Nu lite tråkigare, och i lite annan form. Kräkfesten började när vi var på väg hemåt, och det var fyraåringen som stod för hela härligheten. Maken agerade hjälte och slet av sig mössan, så hon skulle slippa få alltihopa i knät eller så var det för att spara bilen.

Vi hoppas på att orsaken är för många korvbröd, lite för mycket godis och en och annan tugga av snö (även om hon nekar). Annars kan den här festen bli betydligt livligare än gårdagskvällen stilla bris av rabalder.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar