Idag håller vi fyraåringen hemma. Hostningarna blev värre och näsan rinner, det påverkar dock inte humör eller busfaktor. Maken och jag delar på dagen, jag har förmiddagspasset. Medan maken åkte till jobbet när vi andra fortfarande sov, satt jag med tända ljus och glad sjuåring i köket och åt mysfrukost, innan hon traskade iväg till skolan själv. Jag vinkade från balkongen när hon genade genom snön på ängen som skiljer vårt radhus från skolområdet.
Sen smög fyraåringen och jag igång dagen. Hon skulle möjligtvis mer beskriva det som att någon högst otäck morsa tvingade henne att sitta upp i sängen mitt i natten. Nattsuddandet från hennes sida måste få ett slut. Igår satt vi tre igen i soffan, långt efter att vuxentiden borde börjat. Eller rättare sagt, maken och jag satt, vår yngsta dotter hoppdansade bakom ryggen på maken som försökte läsa morgontidningen.
Jag försökte avleda henne med ett parti Memory, där de brickor som hör ihop ska rimma. Men eftersom hon hela tiden hövdade att babian och halsduk rimmade, liksom riddare och ostkaka, så gav jag upp. Jag frågade henne om hon vet vad rim är för något? Hon svarade med ramsan jag inte alls hängde med på innan det var försent:
- Titta upp, titta ner...gapa. Du ser ut som en apa!
Okej, hon kan rimma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar