Fars dag...igen

Makens födelsedag är här med allt vad det innebär. Han gör sällan så stor affär av sina födelsedagar (inte som vissa andra i familjen). Han ska bli 100 har han bestämt, så ingen ide' att hetsa upp sig varje år liksom. Men han var ändå rätt nöjd när vi väckte honom imorse. Han hann dessutom öppna ett paket innan hans femåriga dotter startade paketjage i dubbelsängen.

Han fick bland annat ett par byxor. De passade tyvärr inte, trots rätt storlek.

- De måste ha gjort byxorna mindre och märkt dem med större storlekar!

Joråsaatte...

På jobbet hade maken blivit firad med ungefär en miljon rosa ballonger som böljat kring honom vid skrivbordet idag. Bra initiativ av arbetskamrater tycke jag. Jag var dock besviken att han inte tog med dem på bussen hem. Hade troligtvis varit jättepoppis hos övriga bussresenärerna i rusningstrafik.


Hemma fortsatte kalaset med tacos denna lelle-lörda'. Femåringen avslutade dock effektivt kvällens tårtkalas, genom att kasta sig över de sista smulorna av kakan och i samma veva lägga magen på sitt kladdiga fat samt vara tre millimeter från att bränna sin egenklippta lugg.


Efter att lugnet återkommit ville åttaåringen handgripligen testa huruvida 38 är "gammalt" eller ej. Hon hämtade sonika klisterrullborsten till kläder och provade den på sin fars kalufs. Allt hår satt kvar och han var mycket nöjd med det. Ska man nu bli 100 då är det ju kul om inte håret faller av innan man kommit halvvägs.