Feberyra

Huvud, rygg, äggstockar och några andra vitala organ, tävlade imorse när jag vaknade om att plåga mig. Jag trodde först på kombinerad mensvärk och ryggskott light. Klagade högljutt och stängde in mig i sovrummet för allas trevnad. Medan jag knaprade värktabletter och drack vatten, räknade jag på hur många dagar jag skulle behöva för att tillfriskna på. Det är så jag gör när jag blir sjuk. Mitt tafatta försök till kontroll har dock i ärlighetens namn sällan funkat. Men vanans makt är stor, så jag bestämde mig för två, kanske tre dagar innan jag kan fortsätta vardagslivet. Det är ju standard för en novembersjuka. Men när krutröken från det plötsliga och mångsidiga insjuknandet lagt sig lagom till eftermiddagskaffet, så drog feberdimman in.

Lite feber, jaja, tänker ni. Låt mig säga så här: i den här släktgrenen är vi stolta över våra låga blodtryck och har fått höra från barnsben att vi har aldrig får riktig feber. Vår låga kroppstemperatur gör, att när vi stapplar runt i feberyra, så visar ändå termometern cirka 37,2. När normala människor ser en medioker kroppstemperatur, börjar vi med rötter hos släkten Axelsson från Nyköping, att ladda för att övertyga partner, doktor, chef och allmänhet om, att vi kan behöva dygnet runt-bevakning vid sjuksängen.

Idag visade örontermometern skrämmande 38 grader. Jag var tvungen att mäta i båda öronen, eftersom jag ändå levde och trots yrsel och värk i kroppen ändå kände blodet pumpa runt. Det här med "aldrig" är ju också en sanning med modifikation. Senast jag hade ungefär samma känsla i kroppen var i maj 2013 när jag var på Mallorca med min mamma och barnen. Sängliggande i fem dagar fick jag se poolen från sovrumsfönstret när jag gluttade bakom annars nerdragna gardiner.

Så ja...det är väl bara att inse sig besegrad av något jag nu börjar tro är influensavirus. Vi får väl se hur det är imorgon. Min uträkning från imorse behöver eventuellt justeras framåt. Denna gång är det dock höstrusk när jag lyfter på gardinen, ett barn är på övernattning hos kompis och maken har fullt fokus på femåringen. Och det finns choklad. Kom igen influensan - ska vi säga fyra dagar?