Solsken, vänner och räkfrossa har varit temat de senaste dagarna på västkusten. Livet när det är som bäst, helt enkelt. I en dag var dessutom alla på benen och feberfria, hurra!
Maken kastade in handduken igår och har sedan dess bara deltagit sporadiskt i barnens och mina äventyr. Maken har gjort punktinsatser, men i övrigt har han legat pall. Det började som någon sorts ischias och det var ju otippat... (Dödslyftet...) Men nu är han bara sjuk på nåt mer vanligt vis, eller som han själv sa "jag har lite av varje, en cocktail utan feber".
Krabbfiske har varit tjejernas och alla andra hundra ungars uppdrag. Vi hade lyxmat i form av fiskrens, så tjejerna och kompisarna gjorde i princip rent hus på botten. Dessutom lyckades vi igår locka in en lång, tjock ål till bryggan! Blodtörstig uppenbarligen, när krabbmetarna satt med en halv fisk som bete till strandkrabborna. Badet var därmed över för dagen för vissa av oss.
Idag på eftermiddagen packade vi ihop oss, trots att termometern visade 30 grader. Eller just därför, flera av oss riskerade en lätt touch av solsting om vi stannat längre vid bryggan idag. Vi var också sen ett par dagar täckta av salt, solcreme och svett...läge för skrubb alltså. Nu sover de små mycket svalare i sina sängar. Maken vänder och vrider på sig. Hans sjuka är besvärlig och hans teori just nu är att det är fel på den elektriska termometern vi har för mätning i örat. Egentligen är han jättesjuk. Det går bara inte att mäta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar