Stockholm från sin ljusa sida!

Två dagar i Stockholm och åttaåringen undrade avundsjukt (med dialekt från hamnen i Göteborg) vilka lyckliga människor det är som får bo här! Alltså, det får jag ju se till att få ut henne innan vi kommer hem till hennes far göteborgaren, men ändå. Rätt gott betyg åt resan so far!

Jag hade oroat mig i många veckor för att jag skulle köra inne i innersta Stockholm, mer innerstad än man nästan kan komma. Lägenheten vi lånat ligger ett stenkast från Kungsträdgården, så ja, mitt i smeten. Men ungarna var lugna och gatan sommartom på bilar i söndagsförmiddag, så jag gled upp ur en tunnel, svängde vänster, svängde höger och...kände sen igen mig! Hallelujamoment! Vi var framme och ingen hade ens hytt med näven åt mig. Men det kanske inte händer i hippa city, här kanske folk på sin höjd blänger bakom sina mörka brillor och snörper på sin nymålade mun. Fördomar? Jag? Men jag körde inte över något cyklandevarubud heller, de är ju annars övernaturliga och dyker upp när en minst anar det (peppar, peppar, jag ska ut ur stan med) så high five till mig för det.

Vi drog bort till Skansen med en gång. Tog en båt vid Nybroviken lite världsvant och satte oss coola ner. Eller så sprang vi runt och letade efter rätt båt, jag fick napp först och gapade "MAMMA!!! Kom!!!" så att minst en äldre herre såg ut som om han ville ge mig ståplats i just Nybroviken. Vi kom med båten. Betalade med min SL-app (ha! världsvan!) och visade samtliga koder rätt. Sen började barnen peka på andra båtar och prata som om de växt upp bland Amish. Men men, coolhetsfaktorn sitter ju som bekant inombords. Hehe.

Skansen levererade inte bara strålande sol hela dagen, utan kändis-spotting av det hetaste slaget. Det var Barnens allsång och medan sexåringen var fascinerad av Ayla från Bolibompa så var åttaåringen så tacksam att hon hoppade upp och ner för att få se Saraha. Vi paxade platser längst fram vid scenen. Sen åt vi årets dyraste korv med bröd och klämde en stor glass var (med 10 procents årskortsrabatt! Heja oss även utan makens ekonomiska övervakning!). Sen, dax för show!

Tja... Om det var solen som gassade eller den extremt uppspelta förmiddagen som slog in vet jag inte, men plötsligt satt barnen precis stilla. Ingen sjöng. Ingen dansade. Ingen skrek med i ramsor eller hoppade när Ayla spexade. Stilla och tysta satt mina barn och iakttog hela allsången, från första parkett och jämte sin mamma som filmade, fotade och bet sig i tungan för att inte sjunga med i alla låtar hela tiden. Jahapp...? Ingen hade feber och båda verkade nöjda med sin sits mitt framför scenen. Men de rörde inte en fena.

När timmen nästan var till ända så kunde jag inte sitta ner längre. Tobbe Trollkarl äntrade scenen och barnen blev lite mer intresserade. Jag fick till slut greppa tag i sexåringen som fick dansa framför mig som ett alibi och skaka rumpa på beställning till allsången. Vi avslutade snyggt med att hänga med i luftgiftarrsnumret. Jag tyckte det var solklart att vi vann. Men tydligen var "alla vinnare"! Bah!

Sen blev det en timmes köande i solen för autografer och selfies så klart. Åttaåringen kysste sitt papper där Sahara skrivit en krumelur och en hälsning till henne. Sexåringen fick en kram av Ayla och mamman fick ta foto med Tobbe Trollkarl. Barnen fick visst inte plats i bild, så kan det gå ibland minsann. Men alla var nöjda med sitt idolmöte.

Vi lämnade Skansen för en middag på T.G.I Friday i Kungsträdgården. Det var en fantastisk ljummen kväll. Vi satt ute och hade fri sikt på alla barn som badade fötter och annat i "poolen". Vi hann inte få i oss förrätten innan sexåringen började be om att få svalka fötterna i vattnet. Jag borde ju anat oråd, men en feting till middag senare så gick vi dit. Jag förstod nog och tyckte det var rätt underhållande att se sexåringen hitta på nya moves i vattnet. Åttaåringen nöjde sig med att, som vi sagt, doppa fötterna. Sexåringen plaskade, dansar, hoppade och njöt så varenda besökare fattade att hon kommer aldrig komma upp torr. Dock hade varken jag eller åskådarna för den delen, räknat med att hon plötsligt skulle slänga sig raklång ner i plurret och skrika av glädje när både samtliga klädesplagg och hår blev genomblött.

Sen gick vi hem. Duschade båda barnen och speciellt sexåringen
med klorininnan de stupade i säng för en gång skull! Åttaåringen drog ett synnerligen icke-city-aktigt Bellmanskämt på klingande göteborgska innan hon vände sig om i sängen och somnade på två röda. Kändes som ett passande avslut på vår första Stockholmsdag.