torsdag 28 juli 2016

Höga fjäll och djupa...diken.

Det går en gräns nånstans vid Stöllet. När vi passerat den lilla byn och börjar köra uppför genom gröna fjällskogar, då känns det som om kropp och själ går igenom en reningsprocess. En förvisso rätt så kort och enkel sådan, men ändå. Något klickar till inom mig, faller bort och oreda tankar är plötsligt klarare. Lite samma känsla som jag kan få en blåsig dag på en klippa vid havet på västkusten.

Nu är vi i alla fall på plats i Sälen. Lugnet som infann sig vid Värmlandsporten finns, eller ja, fanns, kvar. Det naggades eventuellt lite i kanten imorse, när jag backade ner bilen i ett dike utanför stugan. Eller i alla fall sneddande ner i djup vegetation som skulle kunna kallas...dike. Barnen var med i bilen och reagerade med ett överraskade gapflabb, allt medan deras mor försökte spinna loss däcken innan deras far som var kvar i stugan skulle höra de höga motorljuden. Eller lukta sig till att hans älskling stod med två hjul i myllan.

Det gick väl inte så himla bra. Mitt oskyldiga face var på plats, men innan jag hade hunnit gasa upp bilen på grusvägen igen, så kom maken utspringande i bara kallingar och foppatofflor. Han såg så sugen ut på att rädda sin älskling undan sin hemska fru, så jag klättrade (o)smidigt över till passagerarsidan och anslöt mig till barnen som hunnit ut för länge sen. Förardörren hade närkontakt med det gröna fjällväxter, som jag dagen innan så högt hyllat som heliggörare av en semester, så passagerarsidan fick agera in- och utgång.

Den (nästan) nakna maken klättrade in, sa några väl valda ord som jag verkligen inte hörde och lyckades sedan där jag gått bet - att få upp kärran på plan mark igen. Det var ju bra. Och irriterande. Hade jag bara fått en minut till så hade jag löst det själv, hur svårt kan det va? Dessutom säger jag som min morfar sa för trettio år sen när han levde och backade in i en lyktstolpe i sin gröna Ford: Den stod INTE där när jag tittade i backspegeln..!

Sen kunde barnen och jag fara iväg på ärenden på förmiddagen. Jag känner mig lugn, bilen är hel och ogräset i backen skulle ändå klippas. Möjligen att makens välbefinnande skulle behöva ett par pass förbi Stöllet igen.






Location:Prinsbacken,Sälen,Sverige

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar