I min mening har vi inte gjort nånting. Men som maken uttrycker det hela, "vi har rört oss på våra domäner". Det stämmer ju förvisso, även om radhustomten möjligtvis inte är att jämföra med några vidsträckta vidder av ängar och berg. En gräsklippning, förrådsrensning, städning och massa plock senare så tackar jag alla högre makter för att våra 70 kvadratmeter trädgård inte är 700. Två rabarberplantor och en jordgubbsplanta är vad vi nu försöker hålla vid liv. Den andra jordgubbsplantan förlorade vi tragiskt förrförra veckan till våra egna glupska kaniner och en skatjefel som tror den bor här.
Lördagen förflöt i hyfsat tempo och efter några timmars makligt pysslande så kunde samtliga golv beträdas utan risk för vassa legobitar, Barbie-klackskor (mordvapen!) och rullgrus. Dessutom hörde jag ryktesvägen i familjen att badkaret nu kunde använda som dusch och inte ofrivilligt badande varje gång.
En löptur och ett seriemaraton blev lördagskvällens spännande innehåll. Väldigt medelålders.
Söndag! Vilodag! På riktigt denna söndag. Jag upptäckte hur skönt det var i solen på altanen och det var ungefär söndagen i sin helhet. Jag blev så avslappnad att jag för första gången sen jag var gravid somnade gick och tog en tupplur i soffan. Mitt på dan! Jag blev nästan orolig. Men no more babies.
Barnen då? Jodå. De var också här. Åttaåringen skötte sig själv med lite föräldrakontakt mellan varven. Medan vi slängde en sak och sparade två, så hade sexåringen en kompis på besök. Kompisen är lugn och försiktigt, men de balanserar kanske varandra. Dock tog sexåringens sida över när de rymde till Willys, som förvisso ligger nära, men ändå. När jag tog dem på bar gärning och skickade hem dem, så såg jag min sexåring lägga armen om sin kompis och säga "kom, nu ska jag lära dig nåt ännu mer förbjudet". Just den delen är vi kanske inte jättenöjda med. Men annars var det en väldigt bra helg. Helt innehållslös.
Lugnet innan stormen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar