Tummen mitt i handen är utbytt

I måndags kväll raderade jag ut ett uttryck som beskriver tusentals halvdana hemmafixare som fötts med den viktigaste delen på handen mitt i handflatan. Jag ersatte det med det ännu inte helt inarbetade uttrycket en mejsel mitt i handen. Så var det.

Halv åtta i måndags kväll skulle jag laga badkarsproppen som varit ur funktion mer än sju månader. Badkarsvattnet har under dessa sju långa månader runnit raka vägen från kranen tillbaka ut till rören i gatan vidare till Ryaverken - utan att göra barnens bad till den roliga upplevelse, som kanske andra familjers barn upplever med deras hela proppar.

Men, men - där stod jag nu med en propp, en kedja, en skruv - och en skruvmejsel. Jag började skruva i den ett par varv. Den satt. Redan där var mitt uppdrag slutfört. Men jag ville ha in den lite till. Jag tog ett varv till. Funkade. Men sen tänkte jag den ödesdigra tanken; den skall in lite till. Jag lutade mig ner mot golvet, greppade proppen med stöd mot betonggolvet, riktade mejlsen mot den lilla lilla skruven som utan att veta det var indraget i ett triangeldrama utan dess like. Hundra kilo som pressade mejlsen ner mot skruven i proppen. Jag vred ... och innan jag riktigt fattade, så satt mejseln där som alla redan förstått att den skall hamna sedan tredje raden. Blodet kom. Jag tänkte: proppjävel! Jag reste mig upp, gick ut ur förrådet. Sneglade på hålet i handen. Petade ner några köttslamsor, höjde handen över huvudet, gick in och sjunk ner i soffan. Lätt svimfärdig.

Idha slår larm! En stund senare kommer grannen Linda in som till proffessionen är sjuksköterska på hjärtintensiven. Hon fick duga, det är ju i alla fall ett hjärta inblandat. Hon tvättar såret och tejpar ihop det (läkaren som jag senare träffade gav betyget "föredömligt tejpat"). Ytterligare en stund senare sitter jag i grannen Christians bil på väg till akuten. Sjukvårdsupplysningen tyckte absolut att jag skulle åka in med tanke på infektionsrisken.

Väl på läkarens rum. Jag sitter ner. Han frågar hur djupt den gått, jag svarar snabbt: 1 cm utan vidare. Hmmm, svarade han. Sen tog han av Lindas tryckkompress, tittade lite och sa: det ser ganska ytligt ut. Ytligt? Det är klart att det är en definitionssak, men jag tycker allt att det är djupt! Jag petade ju ner köttslamsor i en krater!

En halvtimme senare är jag på väg hem. Handen fint inlindad, en stelkrampsspruta i armen och ett recept på en 10-dagarskur i den andra handen.

Dagen efter återvände jag till brottsplatsen. Jag tog upp mejseln varsamt med en plasthandske lite nonchalant mellan fingertopparna och konstaterade efter att studerat blodspåren på mejselns nederkant: här har det begåtts trubbigt våld med en mejsel, som penetrerade offret minst 10 mm. Bevisen är säkrade. Case closed.

Några extrarader tillägnade de inblandade:
Ett stort tack till Linda och Christian för att ni agerade så snabbt. Bra tejpat, bra kört. Även Jonas skall ha ett varmt tack för att han hörde av sig dagen efter och ville höra hur det gått (tyvärr så var jag ohyfsad nog och missade samtalet, lyssnade av hans meddelande och fortsatte sen medlingen mellan mina två underbara barn som håller mig rejält sysselsatt tolv timmar om dagen. Det var därför Jonas).

/Henrik