Vardagsromantik?

Jag hade en ovanligt tuff dag på jobbet i förra veckan. När min make ringde mig på lunchen, sa han tröstande att han hade en överraskning åt mig när jag kom hem. En överraskning?! För att jag inte skulle bli alltför uppspelt så la han till att "ja, alltså, den kanske inte är bara till dig...och inte var värt flera tusen...men det är en fin sak som du önskat dig länge!".

En överraskning. Helt olikt min make. En köpt överraskning. Totalt olikt min make. En snabbt ordnad och köpt överraskning. Var det verkligen min make som ringt?!

Efter hans brasklapp var det ju ingen idé att drömma om några diamantsmycken eller ens ett litet silverhjärta. Vi är båda ganska oromantiska när det kommer till överraskningar. Och dessutom väldigt praktiska när det kommer till gåvor. Exempel på saker vi har gett varandra: en kudde, en badrumsmatta, Bingo Rimérs bok, biografi av Tony Blair och en cd med senaste avsnitten av Californication. Inget fel alls på de gåvorna tycker vi, men det är ju kanske inte lika traditionellt romantiska som blommor, choklad eller champagne. Jag tror aldrig att Henrik fått en blomma av mig, och sist jag fick blommor var förvisso för att fira Mors dag - men jag fick rosorna dagen före eftersom han inte ville riskera att glömma bort det när han väl mindes det.

När jag kom hem sa Henrik åt mig att blunda och ledde mig in i köket. Taaaadaaaa!

Ett spisskydd! Jajjemen. Det har jag sagt att jag vill ha. Länge.

Och visst blänker det i silver..?