söndag 17 juni 2012

Ett säkert rum för barn.

Vi hade tid för TBE-vaccination för storasyster på vårdcentralen i fredags. Hon var väl förberedd eftersom vi fått ställa in tiden en gång på grund av sjukdom, så hon har pratat om sprutan i veckor. Mutad och taggad kom hon in till distriktssköterskan, och jag inser att jag borde haft vagnen med så jag kunde spänt fast lillasyster en stund i den. Hennes ansikte lyste av lycka när hon tittade sig omkring i rummet, så många roliga saker!

-Ingen fara, det här rummet är barnsäkrat. Hon kan inte förstöra nåt, låt henne titta.

My ass att det rummet var barnsäkrat. Halvvägs in i vaccinationen får storasyster panik och vill inte bli stucken. Precis samtidigt uppmärksammar sköterskan att lillasyster lyckats pilla upp en lucka på skrivaren, som stod i precis rätt höjd för en klåfingrig tvååring, och nu är i färd med att ta ut nånslags rulle som troligtvis är kritisk för utskrifter. 

-Ojojoj då, där kanske hon inte ska vara, hur gick det till? Det har aldrig hänt förr…

Jadu, hur gick det till, tänkte jag. Rummet är ju barnsäkrat. Vaccinationen genomfördes efter skrik och tårar. Lillasyster hade fått stränga order om att sitta still i en stol på andra sidan rummet. Man ska ju aldrig sluta hoppas sägs det – ”plötsligt händer det”. Det gjorde det inte. Hon satt still i mindre än två sekunder och log ett brett leende innan hon liksom kastade sig fram och fick tag i en nyckel till skrivbordslådan som satt i sitt lås. Hon vred om den snabbt som ögat och hann grabba tag i en bunt pennor som låg däri. Det hände på samma tid som jag hann tänka ”jag sitter fast med ett barn i knät som har en spruta i armen, hoppas hon inte hittar nåt olämpligt i lådan”.

Några minuter senare var vi därifrån. Jag hann pressa in en fråga om vi kunde få antibiotika till storasysters ögoninfektion som pågått en vecka. Det fick vi. Antagligen hade jag kunnat fråga efter vilken drog som helst, hon ville bara ha ut oss från sitt barnsäkrade rum. Det fick hon. Jag gick därifrån med två glada barn, en med ett klistermärke i handen och en med en nyckel. Men nyckeln fick vi gå in igen och lämna tillbaka.


Full fart.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar