Hotad veckomatsedel

Vi brukar ha en veckoplanering vad gäller middagar som följs slaviskt av både mig och maken. Det är köttfärssås en dag, lax en annan och kyckling med feta den tredje. Fiskpinnar eller falukorv och tacos på fredagar. Vi veckohandlar alla ingredienser och kan sen bara ta fram vad som behövs. Det finns dock två hot mot veckans matlista. Det första står maken för och det andra är jag skyldig till.

Hot nummer 1:
Plötsligt en dag glömmer maken bort att vi har en matlista. Han har ”inte har sett lappen på kylen”. Det kan hända en onsdag när som helst. Då blandas ingredienser från olika dagars maträtter hejvilt när han lagar något annat än vad som står på lappen. Huva… Att det oftast är gott och en kul överraskning för den kvällen spelar ingen roll. Det blir ju kaos på det löpande vardagsbandet!

Hot nummer 2:
Jag glömmer bort att det man ska äta även på lördagar. Jag tänker varje söndag att ”på lördag äter vi ju nåt godare, det bestämmer vi då”. Matlistan börjar alltid med söndagkväll och slutar med fredagkväll. Det slår aldrig fel. Varje lördag står jag vid 11 och tänker ”ja, jäklar, vi ska äta lunch nu…”. Frampå eftermiddagen börjar min inbillning om att lördagsmiddagen ska vara lite ”godare” komma på kant. Den brukar den här tiden på året sluta med en grillning - av kött vi panikinköpt på närbutiken. Sen blir det söndag igen, vi äter rester till lunch och så glömmer jag bort lördagen igen.

Det serverades vispad grädde och jordgubbssylt till blodpuddingen i lördags. Lingonsylten var plötsligt slut och barnen redo för lunch. Uppskattad variation!

I övrigt: Tjugo timmars jobb, en födelsedagsfika, rosor på en grav, sushilunch och Starbuckskaffe. Två dagar av veckan och bara resten kvar. Midsommar känns långt borta men jag väljer att se det som ett tecken på att vi lever i nuet.