Födelsedagen

Tvååringen var inte riktigt med på att hon var huvudperson idag.

-Vem fyller år idag?
-Lowa?
-Du fyller år! Vem fyller år idag?
-Mamma?
-Nej, Livia har födelsedag idag.  Vem fyller år?
-Lowa?

Förutom väckningen med sång, så var morgonen och förmiddagen inte olik andra fredagar. Det lektes och kivades om vartannat. Vi hade en incident där födelsedagsbarnet valde att äta på en sida i en bok och fick pappersmassa mellan framtänderna som vägrade försvinna. Många tårar och efter en rejäl omgång med tandtråden var situationen under kontroll. En förmiddagstur till Ica gladde födelsedagsbarnet något enormt. Liseberg i alla ära, men kundvagnarna med en bil på framtill är också riktigt kul. För att inte prata om att man får en ”ban” när man kommer till fruktavdelningen. Svårslaget. 

Väckt av skönsång.

Morfar kom vid lunch och firade den lille, lille bebisen som visst fyllde två år idag. Min far, jag och mina döttrar är lika galna i glass allihop. Således serverade vi ingen tårta, utan åt jordgubbar, grädde, maränger, chokladsås och glass. ”Mela tåta” sa födelsedagsbarnet och viftade med skålen för tredje gången mot glasspaketet. Vår 4,5-åring hade lite svårt att smälta att hon inte stod i centrum denna dag. Firandet räddades dock av att hon själv fick ha på sig sin krona i blå papp som hon fick när hon fyllde två år för 2,5 år sen.

Går det att äta?

Stor tvååring.

Storasyster har ridlektion på fredagar och morfar har varit med henne nästan varje gång. Idag tänkte jag att jag och lillasyster skulle följa med också. Det var en god tanke, men jag vet inte om den borde räknats. Inne i ridhuset ekar varje fis, och när födelsedagsbarnet hoppar jämfota av glädje och ropar ”dä ä Lowa” varje gång hon rider förbi oss så insåg jag att en promenad var på sin plats. Även lugna ridskolehästar har sin gräns för vad de klarar i överraskningar när det kommer till plötsliga ljudvolymer.

Vi gick en runda runt ridhuset och en sväng till, solen värmde och vi var ensamma på skogsvägen. Stillhet för första gången på dagen. ”Amla ne” sa födelsedagsbarnet, skrattade och låtsades trilla i diket ner mot hagen. Gång på gång, och till slut ramlade hon på riktigt. Hon tittade upp på mig och såg ut som om hon trodde att jag puttat henne. Stämningen förblev dock god. Minnet är inte så bra och riktigt kort hos en tvååring.

"Pocka bomma"

Väl hemma avslutade vi dagen med grillning och födelsedagsbarnet åt så hon satte i halsen. Några hulkningar senare var hon ok igen, och fortsatte lassa in potatis. Hon var glad som är lärka ända tills hon skulle lägga sig. Någonstans där förstod hon också att det var hon som fyllde år och svarade glatt ”Ia” på frågan om vem som fyller år. Klart man inte vill sova då.

Godnatt lillasyster (äntligen får jag all uppmärksamhet igen).