Årets julklapp?

Jag skulle inte påstå att jag förberett barnens kläder så där supernoga, eller ens tagit mig tid att klippa femåringens hår i tid till förskolans syskonfototillfälle. Men jag hade stuvat om i kalendern och tagit mig tiden att kunna vara med och styra upp hur de två döttrarna tog sig ut på fotot. Jag kom dit på utsatt tid, hade med mig en ren tröja till tvååringen och tänkte kamma dem lite grann. Jag ville att det skulle se naturligt ut – ungefär som när målet med sminkningen är att man ser osminkad ut. Ni vet, som om mina barn alltid är välkammade och iklädda rena kläder hela dagarna. Hålla uppe illusionen. 

Jag hade inte räknat med att tvååringen skulle vara ren när jag kom till förskolan efter lunchen, men att hon hade mat både på hela tröjan och i hela ansiktet hade jag inte räknat med. Inte heller att hon skulle vägra släppa min hals när hon oväntat fått se mig mitt på dagen inne på dagis. Eller att båda skulle vägra borsta håret. Jag var i tid, men inte i god tid visade det sig. Ett snabbt byte av tröja och sedan rengöring av ansiktet med henne klängandes runt min hals så att jag fick hålla andan de sekunder jag lyckades pressa ner mig i en så pass konstnärlig ställning vid det lilla barnhandfatet att jag kunde tvätta av henne lunchen. Den som är lite erfaren ser nu felet i detta. Det är ordet ”sedan” i meningen om tröja och ansiktstvätt. Köttfärssåsfläckarna i ansiktet försvann, men den nya tröjan blev ju omedelbart fläckig av vattnet. Orutinerat!

I tanken tyckte jag det var en ganska festlig grej, båda barnen på samma foto och med armarna om varandra. Härligt pretto och ett måste inför julen. Barnen var av en annan åsikt. De gick med mig in i fotohallen, men något sa mig att de inte var överväldigade av glädje inför projektet.

Fotografen frågade om de kunde provsitta och le lite grann åt henne så hon kunde ställa in kameran. Det var ju inte direkt så man kunde ta på entusiasmen i rummet.

Tvååringens hållning var väl kanske inte i helt i linje med top model-standard heller. Jag stod inte så jag såg själva fotograferingen när det var skarpt läge, men jag anade att vi kanske behövde kika på alternativa julklappar till släkten. Igår fick vi äntligen chans att se bilderna som togs för över en månad sen.

Taaaadaaaam! Ett stycke naturlig bild. Det ser ni väl, lillasyster har ju till och med fläckar på tröjan, klart det är naturligt. Antagligen gick barnen självmant in och satte sig och höll om varandra så där fint. De är alltid vänner och älskar att hålla varandra i hand. Klart det är årets julklapp!