Skön (advent)söndag

I år är jag före min tid och tycker att hösten borde vara slut. Igår satte jag upp första adventsljustaken och idag åkte första tomtarna fram. Mest på grund av tjat från dottern, men jag hakade. Jag är inte ens särskilt förtjust i själva julen som högtid, men som alla andra är längtar jag som en dåre efter alla decembers ljus. Så varför vänta? I novemberregn åkte vi därför för årets andra och sista besök på till en blomsterhandel för att bli julinspirerade. Av en slump hamnade vi på Plantagen i Sisjön, och om någon vill julshoppa ljus, lyktor, tomtar och blommor, med två barn i släptåg, så kan stället rekommenderas. Det var max fem kunder under tiden vi var där, och hjälpsam personal. Det kan ju i och för sig hänga ihop. Dessutom var killen i kassan mycket intresserad av min make, men ändå, det var ett lyckat besök. Lingonkrans till ytterdörren, ljusslingor till enarna utomhus (!!!) och en ny lykta. Lingonkransen känns som ett säkert alibi på att vi är 35 (eller mer).

Eftertraktad man och uttråkad dotter.

Lunch på McDonalds och båda barnen satt ner hela tiden. Jag fick känna en extra gång om tvååringen hade feber. Men nej. E-nummer och fett är uppenbarligen tricket.

På eftermiddagen fick vi besök av den här tjejen och hennes söner. Min make uttryckte sin glädje över besöket; "Demolition Unit Surte möter Demolition Unit Torslanda - är huset säkrat inför ankomsten?" Föräldrapoängen flödade när vi tog barnen på skogspromenad, hade fika med oss (läs: mutade dem att gå med pepparkakor) och lät dem fiska upp gamla bananskal med pinnar ur en lerpöl. Lyckan hos vår femåring och treåringen på besök var total.

Tre ur Demolition Unit-styrkan. Den fjärde var på uppdrag.

Så, första adventsöndagen var lika mysig som jag trodde. Fem kvar - härligt.