-Men du har ju redan en ritbräda?
-Nä, ja ha inte de.
-Jo, här är den.
-Dä ä den, den vill ja ha.
-Ok, vassego.
-Tack så mycket.
(Ja, hon säger "tack så mycket" och med betoning på et i mycket. Artigt barn, jag blir lika förvånad varje gång, fantastiskt bra med förskola).
Jag tänkte jag skulle önska lite pussel och spel till barnen i julklapp i år. Det är klyschigt nog väldigt kul att göra tillsammans - men också perfekt för både en fem- eller tvååring att sysselsätta sig själv med en stund
Julklappstips.
När vi pusslar ihop så är vi lika ivriga att få dit rätt bitar. Ett samarbete, visst, men det bygger också på en viss tävlan om att vara den som hittar rätt bitar. Efter att vi lagt ett 80-bitars pussel idag så hade femåringen förstått hur "spelreglerna" såg ut, och höll de sista tre bitarna i sin hand. Jag skulle precis be om en bit, när hon tittade på mig och sa:
-Jag lägger de sista. Jag har ju lärt dig det här pusslet, mamma, du kunde ju inte detta innan jag föddes. Tur att jag föddes och lärde dig.
Jag bet mig i tungan och höll med. Hon hade ju rätt. Det är ju en himla tur att hon föddes. Men hade go lust att ta fram ett 500-bitars och utmana henne. Kanske inte är så svårt med julklapparna ändå.
Haha vad underbart Idha!!
SvaraRaderaTack, du anonyma bloggvän!
Radera