Jag slutar 12 på fredagar. Min förmiddag planeras i detalj, målet är att 11.45 resa mig från kontorsstolen, packa ner dator, säga hejdå och trevlig helg i 10 minuter, åka hissen ner och lämna byggnaden 12.00. Jag går till bussen. Bussturen tar 30 minuter, jag äter lunch hemma - förberedd kvällen innan. Sen kommer det bästa. Klockan 13.15 lägger jag mig och läser en bok. I exakt 30 minuter ligger jag där och vilar innan jag är på plats och hämtar barnen klockan 14 från dagis och skola. (Om någon från Försäkringskassan har något att invända mot detta så kan ni överföra föräldrapeng för 30 minuter varje fredag till er avdelningen för framtida rehabilitering för småbarnsmammor på dekis.)
På fredagarna önskar jag att vi hann göra allt det där som vi inte hinner innan lämningen klockan 7 på morgonen, ta igen alla kramar som inte blivit av på kvällen när en av oss sladdar in lagom till middagen med ett blodsocker som är i nivå med Kina. Läsa böcker utan att någon förälder förstör det hela med en fånig uppmaning om att somna. Hinna prata.
-Vad åt ni till lunch idag?
-Lunch.
-Jo, men vad åt ni, vilken mat?
-Mellanmål.
Strax efter detta samtal ägde rum var vi framme på vårdcentralens parkering. Ena dotterns mystiska utväxt mellan tårna skulle fastställas art på, och det visade sig vara – taaaadaaaa- en fotvårta, en ovanligt utstående sådan. För en gång skull fick dottern använda ordet ”äcklig” hur mycket hon ville. När lillasyster sa samma sak fick hon en smäll av sin syster. Kärlek.
Sen åkte vi till ett glasscafé och barnen fick välja vilken glass de ville. Vi satt ute, men solen gick i moln och utsikten var över en byggarbetsplats. Men jag tittade mest på barnen ändå, ville hinna torka om de skulle spilla. Sen skulle det pussas. Jag försökte visa hur man kramas med lite luft, men nej. En stor go blöt pussmun med choklad var vad som erbjöds.
Sen åkte vi hem. Lillasyster ville läsa egna böcker själv, helst mina, och storasyster var bara hemma i fem minuter för att lägga dagens lass i holken, innan hon stack ut till sina kompisar i området. Jag fick en kram i farten.
Sen lagade jag mat. Letade upp min äldsta dotter och fick henne att äta en näringsriktig middag bestående av pommes. Sen stack hon ut igen. Lillasyster åt enbart sin avocado och förklarade sedan ilsket för sina föräldrar att det bor ett stort monster på toaletten.
Bäst idag var storasysters glädjetjut när jag visade mig på skolgården, lillasysters lycka över chokladglassen samt min halvtimme i vila. I november kan listan se annorlunda ut. Då är det inte heller säkert att min fredagsplanering är lika anal som idag. En stressad slaskvinterdag är inte lika charmig som en solig sensommardag. Då kan det hända att mamman istället finner ro i att ta en extra kaffe på jobbet och sitta kvar en stund efter 12. Men den där halvtimmen på sofflocket, med den kompromissar jag inte.
Kärlek.
SvaraRadera