G(r)ym!

Jo, jag var och tränade igår. Det kanske egentligen inte är en så stor nyhet i sig, men om man adderar informationen om att mitt gymkort legat instoppat i en sidoficka på en träningsväska som stod längst in i tvättstugan under en massa sommarbråte, så har ni kanske bilden mer klar för er. Jag övervägde att föreslå för maken att vi kunde passa på att bygga om i tvättstugan nu i dagarna eftersom jag i jakten på träningsskorna ändå fick riva ut det mesta vi hade där inne, men han såg inte logiken. Sedan i maj har jag skänkt 399 kronor i månaden till gymägaren utan att nöta på maskinerna en enda gång. Möjligtvis gör mina myggvikter varken till eller från i slitage på maskinerna efter fyra månaders frånvaro. Men ändå. Jag är inte uppfostrad i att slösa. Har jag nu betalat så ska jag utnyttja kortet en-kro-na-för-var-je-ben-tag-på.den-här-be-svär-liga-skit-ma-skin-en-om-det-så-är-det-sis-ta-jag-gör-inn-an-jag-krä-ks.

Min deal med min inre nedröstade fitnessguru, är att jag tränar på lunchrasten; tio minuter crosstrainer, tjugo minuter styrka, tio minuter powerwalk. 10 minuter svimma.  Det tar mig knappast till någon olympiad, men det räcker för att inte min rygg ska säcka ihop och för att jag inte ska flämta folk i nacken i trapphuset upp till tredje våningen på jobbet. Och för att jag ska vara överlägsen barnen i löpning när de bestämmer sig för 60 meter utan att säga till när starten går.

Allt var sig likt på gymmet. Killarna vid vikterna med svällande muskler, men mest går runt och låtsas vara upptagna med att torka svetten ur pannan. Tjejerna vid löpbanden som stirrar rakt framför sig när de går, går, går, går, går, går.... Småstressade och otränade sommarnjutare som fått rose' och gräddglass i ett lager runt midjan. En och annan nisse som liksom jag har duschen som målbild när vi försöker tyda hur den nya magmaskinen ska användas och samtidigt försöker se ut som om vi är på gymmet varje lunch och har läget helt under kontroll.

Jag var lite rädd att jag skulle halka av löpbandet när det satte igång eller möjligtvis inte ens orka lyfta vikterna ens utan vikter, men det gick rätt bra till slut. Jag behövde inte gömma mig bakom en pelare tills gymmet stängde. Nu får vi se hur det går nästa gång. Det blir väl i...låt se...december?