Avbön

Okej, jag fattar! Jag utmanade det mäktiga ödet i förra inlägget med mitt snack om att (citat) "...hinna träna två gånger nästa vecka" (slut citat). Naturligtvis såg varenda sjukdomsbacill sin chans till ett practical joke och laddade sina batterier. Lillasysters förkylning eskalerade och maken däckades. Min vana trogen var jag så där lagom medkännande när jag såg mina egna veckoprojekt försvinna bort i någon annans feberdimma. Igår kände jag mig lite frusen, men fokus flyttades snabbt tillbaka till yngsta dottern som la öronvärk till sin förkylning som dock var på tillbakagång. Kvällen blev rumphuggen och vi turades om att vagga henne.

Storasyster, a.k.a mini-tonåringen, hade också en dålig kväll och lät oss veta att hon inte tänkte ha kvar oss som föräldrar. Hon hade förvisso svårt att komma på några hon ville byta till, och även om jag ett tag var frestad att hjälpa henne på traven med förslag, så avstod jag. Till slut somnade hon.

Jag är frestad att skriva inatt, men ok, imorse, vaknade jag klockan fem av urinvägsinfektionen från helvetet. Min dramatiska sida övervägde att väcka maken och be honom köra mig till akuten, men jag sansade mig och låg istället och funderade på om inte just kvinnans korta urinrör är något evolutionen borde fixat till. Det måste vara en av de där sista sakerna gud gjorde, ungefär i samma veva som han avslutade arbetet med blindtarmen och bara lät den hänga där utan nyttouppgift.

Noll (?) minuters sömn senare hade jag ändå missat att klockan ringt och därmed blev plötsligt klockan 7.10 - samma tid som storasyster ska sitta till bords till frukosten i bamba. Ringde snabbt skolan och presenterade mig kraxande och förvirrad med min dotters namn och sa att min dotter med mitt egna namn skulle utebli. Jag vet inte om informationen gick fram eller om vi nu är svartlistade som slarvföräldrar med noll koll på familjemedlemmarna.

Lillasyster satt i soffan och sjöng utan en tråd på kroppen, och när jag under protester försökte få på henne den enda tröja hon kunde tänka sig ha på sig, upptäckte jag plötsligt att hon hade ögoninfektion! Bara så där! Där rök priset som månadens mamma. Hur kunde jag missa? Slog på mig själv mentalt och ringde henne sjuk. Nu med rätt namn på barnet. Guldstjärna?

Till slut var storasyster i skolan och jag på väg till vårdcentralen. Lillasyster var pigg som en mört och makens sovmaraton blev inte så långt. Efter lunch, och penicillin för mig, tog jag med henne till jobbet för att hämta lite prylar - på grund av ögoninfektionen lär hon, och därmed jag, bli hemma imorgon också. I pepparkaksbyxor och ärvd Lisebergströja gjorde hon entré bland kostymer och kaffekoppar. Hon uppförde sig exemplariskt, om man med exemplariskt menar att bara en enda liten deciliter mjölk spilldes ut, ett bord fångades i gungning och att hon självklart konstaterade att hon skulle sitta på toa en lång stund med en osynlig bok precis när vår parkeringstid gick ut. 

Hemkomna rök även nästa månads föräldrabuckla, när lillasysters eftermiddagsgnäll visade sig vara feber. Själv kände jag mig också ganska matt efter dagen och den enda som var på benen nu ikväll var storasyster. Hon har å andra sidan energi åt oss alla. Svettig efter cykling kom hon in från utelek och drack tre glas vatten, slukade en yoghurt och ett äpple och stensomnade sedan. Jag hoppas det var på grund av att hon antagligen hade cyklat en maratonsträcka med kompisarna i radhusområdet och inte av en bacill.

Ödet vann den här ronden stort över oss. Rent tekniskt är det ju fortfarande sommar, jag var inte beredd.  Nu är handspriten framme igen, mina hökögon påkopplade och jag tänker inga tankar om att få träna, bada, fiska krabbor, grilla eller fika på altanen mer. Inga alls. Inga alls.Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls. Inga alls.