Sommarloooov!

Vi fick sätta klockan på halv 7. Det fanns inga rutiner alls att luta sig på när vi skulle fixa oss klara på morgonen för att hänga på låset till frukostbuffén klockan 7. Väl där bestämde sig våra annars frukostälskande barn sig för att idag, när det serverades buffé, så var det nog med två riskakor till frukost. Den ena blev mutad till att äta ett ägg, men den yngsta gick inte att påverka. Detta är då förklaringen till varför en mamma sågs fylla ett fat med skorpor, frallor och annat bröd som hon sedan övertalade en pappa i samma familj till att smuggla ut. Det var inga lösmustascher och fejkade accenter inblandade, nejnej, han vet mer sofistikerad än så. Han tog helt sonika fatet med mat till en hel dagisgrupp och vandrade ut ur matsalen med den mest oskyldiga min någon kan uppbringa - i kombination med raska steg och en treåring i släptåg.

Bussen till Västra hamnen gick 07.56 och med lika mycket tålamod som tur (samt resesällskapets synnerligen välplanerade drag) så lyckades vi och ungefär 50 andra barnfamiljer vara på plats strax efter 8 på inspelningsplatsen för Sommarlov. Solen gassade, och vilken annan dag som helst hade jag varit tacksam för dryga 20 grader lagom till frukostkaffet. Inte så mycket just den här fredagen. Vattenflaskan var slut innan programmet hann starta och jag tackade maken för brödet. De medtagna överdragströjorna vi saknat i packningen dagen innan, låg nu och hånskrattade åt oss.

Femåringen var glad när hon sett en skymt av programledar-Malin samt stått precis bredvid när finlandssvenska Krista sjöng Marry Me på repetitionen. Treåringen upprepade sin fråga "Var ÄR Sommarlov?" tills pappan tog henne på axlarna och började leta. Vi tror hon fann vad hon letade efter, för hon var nöjd sen.

Själv tyckte jag det var mer intressant än alla de övriga tre i min familj tillsammans, och hyschade dottern som ville prata om allt annat än just den mycket spännande TV-inspelningen som pågick framför oss. Svetten lackade på mig både av värmen, men också för att jag visste att min äldsta dotter trodde sig få "vara med på TV" i och med dagens besök. Den önskan gjorde dock inte att hon ville lyssna på mina idéer om var vi skulle sitta. Som en amerikansk stage mom av värsta sorten, samt anklagad av maken för att curla vår dotter, knödde jag in henne och mig på diverse ställen där jag trodde hon skulle ha en chans att synas. Mitt tålamod prövades dessutom av att hon ville ligga ner i mitt knä (för att komma undan värmen) och att jag skulle säga till "när hon var på TV". Vi provade tre olika platser och på två av dem trodde jag att vi kanske blev filmade. De som satt allra längst fram hade, enligt obekräftade uppgifter, varit på plats från klockan 5. Jag tvivlar förvisso på sanningshalten i den uppgiften, men att vi ställde klockan på halv 7 var väl i alla fall ett skämt i jämförelse med den planeringen.

Dottern var inte helt nöjd, men inte heller missnöjd, när vi åkte hem. Hon trodde inte det skulle vara så många barn där. Nä, vem hade trott det? Rekord så klart. Men någonstans måste vi väl skymta förbi? Och ja, till sist, efter att ha sett fredagens Sommarlov-sändning fler gånger än jag sett totalt antal avsnitt av programmet tidigare, så upptäckte jag det!

Vi kom med! Jaja, jag kom med två gånger och dottern bara en gång. Men ändå. Uppdrag slutfört. Och isen är finfint sopad.