Det var en ungefär lika stor överraskning att maken blev frisk som att han blev sjuk. Efter tre dagar med hundögon, täcke över huvudet och frustration hos övriga familjen att toalettpappersrullen hela tiden var borta och återfanns jämte hans säng, steg han upp och ömsade skinn. Han hävdade att han behövde gå till jobbet eftersom han annars ”… kommer att behöva gå runt och presentera mig själv på jobbet efter den här frånvaron”.
Själv tänker jag knacka stenhårt i trä när jag skriver att jag verkar vara den enda som slåss framgångsrikt mot den här omgången baciller. Jag häller i mig c-vitamin och Esperitox, och bryr mig inte ett jota om ifall det är placebo-effekt eller inte. Nu sliter jag ju inte direkt ut mig, men ändå, någon måste fortsätta kriga mot smutskläder, leksaker och snorpapper som annars tar makten.
Storasyster gjorde sin pappa sällskap med en hostkavalkad som höll i sig dag som natt, vilket hackade sönder de två första nätterna på veckan. Sen blev hon sakta bättre. Lillasyster, som var snuvig förra helgen men som varit på dagis varje dag denna vecka, ville inte vara sämre utan gjorde en comeback som hette duga i natt när hon spelade ut sitt krupp-register. Det var dock inget fel på henne idag. Energinivån i morse när hon sprang till dagis, med den enligt henne nödvändiga accessoaren 3D-glasögon, gick inte att ta miste på.
Veckan är i mål, barnen sover för kvällen och jag och maken sitter som två zombies i soffan med en tom popcornskål i knät. Känns i nuläget som ett alldeles strålande sätt att fira fredag på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar