På resande fot igen

Vi börjar helt klart få rutin på det här med bilåkande nu. I alla fall barnen och jag. Maken är fortfarande djupt skeptiskt över att jämställdheten även i mitt tycke bör innefatta bilkörningen. Det är ett evigt och högljutt pustande och klagande över att han minsann är åksjuk och måste stirra konstant rakt fram hela tiden när han sitter på annan plats än förarplatsen. I förlängningen gör det mig till både förare, dj samt godis/vatten/papperutdelare nr jag kör. Så till Stockholm idag fick han ha ratten för sig själv.

Vi rullade ur garaget en timme senare än planerat i tidsschemat. Trots frukost en halvtimme innan avgång, hann bara bakre delen av bilen lämna garaget innan första barnet bad om nåt att dricka. Yngsta fyllde i och bad om en smörgås.

Sen var vi iväg. Jag tycker barnen varvar iPad med böcker, dockor och annat analogt rätt bra. Visst, upplopp då och då och en och annan smocka hänger i luften mellan dem ibland, men på det stora hela så funkar det bra. Maken hävdar dock fortfarande att allt annat än lekar som att räkna blå bilar och spana efter mötande Volvolastbilar är överkurs.


Vi hade förberett oss extra väl idag. McDonaldsleksaker i drivor hemma drev oss till att för en gång skull ta med picknick på resan. Möjligtvis blev antalet e-nummer något färre  med medhavd matsäck, men den var ju definitivt varken saftad eller bakad hemmavid. Så kom det sig alltså att vi i isande kall majvind satt bredvid en motorväg i höjd med Jönköping och avnjöt (?) kokt ägg, Hönökaka och kaffe i färgglada plastmuggar.

Knappt sex timmar efter starten på Bohuskusten rullade vi in i huvudstaden. Parkerade för 35 kronor och fick med det stå parkerade mitt på Kungsholmen i tre dygn. Det är både maken och jag mer än nöjda över.