En annan dag

Varje dag denna veckan, och i runda slängar en gång i timmen, har sexåringen frågat om vi kan ta fram poolen.Varje dag, och i runda slängar en gång i timmen, har jag svarat nej. Samt givit det mest irriterande svar som finns att få som barn: "En annan dag". Jag hade också kunnat slänga huvudet bakåt i ett asgarv och klappat mig själv på låren i inlevelse, över precis hur omöjlig en pooluppblåsning inklusive vattenpåfyllning inklusive badning inklusive tömning inklusive stuva undan skiten poolen, skulle vara denna minutiöst planerade vecka.

Idag hade sexåringen sänkt kraven och frågade om hon kunde få bada i vattenspridaren. Mitt curlande hjärta har ju fått sig en törn av alla "...en annan dag" denna veckan, vilket gjorde att jag genast svarade ja. Lika snabbt svarade maken nej när han kom hem klockan 17 och middagen var klar om fem minuter.

- Ska vi verkligen låta dem bada i vattenspridaren?
- Ja?
- Men det kommer urarta!
- Vad menar du?
- Det kommer bli kaos!
- Nejdå. 

Klart det urartade. Under glädjetjut, som troligtvis hördes minst en radhuslänga bort, byttes shorts mot baddräkter. Sen påbörjades tidernas vattenlek som troligtvis i vattenkraft-mått-mätt hade kunnat ge oss ström resten av året. Nån jagade den andre med vattenspridaren som en sköld, nån annan provade exakt hur stort tryck vattenslangen klarade. Det hoppades från trappan och halkades i gräset. Det skrattades fantastiskt mycket. Sen blev de ovänner. Maken grep in precis när lilla skulle häva en vattenfylld hink över stora, som hade siktet inställt på vardagsrummet som tillflykt.

- Jag sa ju att det skulle urarta!
- Jaja...
- Men varför är det alltid så hos oss, ska det aldrig bli lugnt?
- Jodå, det kommer väl.
- Men när då?!
- Jag vet inte...en annan dag?