Dagens storm var ändå ganska lugn. Vi ökade tempot allihop och eftersom barnen hittat nya husdjur i ett gäng nyckelpigor de nu är fullt sysselsatta med, så hann vi med...allt! Måla, såga lister, storhandla, städa, tvätta mattor, handla blommor, plantera, slänga in saker i garderober och stänga snabbt...och en hel del annat dagligt som liksom inte går att bortse ifrån - utfodring av två hungriga vildar till exempel.
Vissa dagar hinner vi ju knappt upp och känna att dagen börjat innan solen gått ner och vi ligger utslagna i varsin säng och undrade vad som hände efter att väckarklockan ringde 16 timmar tidigare. Än mindre göra något annat än springa i cirklar. Men idag var det tvärtom, varje gång jag tittade på klockan så var det förmiddag. Med två barn i hasorna som ville "hjälpa till" så kunde det blivit ett baklängesjobb, men icke. Den enda gången vi möjligen hamnade lite fel var när treåringen, trots förmaningar om att hålla sig på avstånd, lutade sig avslappnat mot den sen tre sekunder färdigmålade grinden. Och möjligtvis när hon fick tag i en krita och "gjorde fint" i taket på bilen. Men annars var det enbart hjälpsamma små händer.
Jag fick mess av morgondagens middagsgäster tidigare ikväll, ett meddelande om att inte städa och greja inför deras ankomst. Omtänksamt och alldeles enligt min melodi egentligen, bättre att städa efter kalasande. Men ändå. Trist att bjuda in folk att vada genom högar av vår rentvättade men ovikta tvätt. Vill också undvika eventuella utbrott av dammallergi hos gästerna. Men den största anledningen till dagens effektivitet är nog snarare gårdagens motpol av dagdriveri. Stormen hade inte en chans mot två småbarnsföräldrar med en dags vila i kroppen, och siktet inställt på att ta makten över tvättkorgen, dammråttorna, ogräset och ofärdiga småprojekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar