Helgen kan sammanfattas med, att om jag någon gång blir politiker ska jag omedelbart lägga in en motion om att alla ensamstående föräldrar ska få minst en veckas knäpptyst yoga-retreat vid valfritt hav på valfri strand minst en vecka om året. Bekostat av oss andra som efter några dagars ensamförälderskap kan överlämna de sööööööta små gulligulligullungarna till vår partner och gå och slagga på närmaste soffa. Med öronproppar.
Medan jag och barnen gjorde upp lägereldar i ingenmansland och tydligen tyckte det var mysigt att sova i samma säng (demokrati: två av tre var för, en var emot), så hade maken en alldeles särdeles välförtjänt kompishelg högre upp på västkusten. Han kom hem vid lunch på söndagen och strålade. Förutom en tur på havet, skaldjursfrossa och oerhört intressant diskussioner om tätningslister, så var han också nöjd över sitt inköp av ett par rejäla seglarbyxor. Jag var eventuellt till en början något...hur ska jag säga...nyfiken på det faktum att han tyckte inköpet var relevant i jämförelse med antalet gånger vi seglar. Han menade, att även om jag seglar noll gånger per år, så brukar han och grabbarna segla "då och då". Inte ens mina påståenden om att han den beräkningen bygger på att han inkluderar en bryggsegling vartannat år i kalkylen, kunde dämpa hans belåtenhet med sitt köp. Mycket nöjd hängde han byxorna på vädring och konstaterade, att det där med segling ändå inte var så viktigt. Det är ju spöregn då och då - perfekt användingstillfälle för seglarbyxorna!
Tja, det var väl det hele. Medan maken nattade båda barnen igår, så smidde jag planer för nästa helg. Då ska vi nämligen göra om alltihopa igen. Maken ska iväg, och jag och barnen stannar hemma. Min tanke är att testköra ett spa-retreat-yoga-paket i total tystnad inom en snar framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar