Sjuåringen brukar komma in på morgonen vid 6-snåret, oavsett veckodag, och fråga om hon får låna ipaden. Jag grymtar alltid något som hon helt rätt tolkar som "jajjemen, bara dina föräldrar får sova". Samma sak idag. Och inom mig vet jag ju då att jag en vardag har cirka en kvart kvar att sova innan vi ska upp. Inte idag. Jag slumrade och vaknade sedan med ett ryck och tittade på klockan, 03.55! Ajdå. Ungen kollar iPad! Mitt i natten! Måste nog göra nåt.
Jag väckte maken och bad honom lösa problemet. För trött för att argumentera, gick han om till henne och sa som det var, sova gäller nu. Jag förväntade mig illvrål och långt tal om orättvisa (från dottern alltså, maken sov nästan innan han lagt sig igen). Till min förvåning protesterade hon inte. Inte direkt i alla fall. Det gick väl tio minuter innan hon vrålade.
04.20:
- Stäng dörren pappa!!!
Maken går upp igen och stänger dörren.
04.45:
- Kan jag låna Ipaden nu då?
- Nej, gå och lägg dig.
Sjuåringen visar sin protest genom att lägga sig i soffan i vardagsrummet istället. Mamman och pappan tänker att "soffa, säng, who cares", och försöker somna om.
05.00
Jag vaknar med ett ryck av att någon andas tungt vid min säng.
- Det är jag!
Fyraåringen är lika glädjestrålande som hennes föräldrar är förvånade. Hon kastar sig över sin far som brutalt vaknar upp ur sitt slummer. Sjuåringen kommer springande för att bevaka sin plats så ingen lillasyster kommer före i nån sorts kö här. Se där, alla fyra vakna.
05.15:
Maken och fyraåringen ligger i hennes säng, sjuåringen och jag delar dubbelsängen.
- Jag tycker du är dum, mamma.
- Tack för infon. Godnatt.
Hinner tänka en timme kvar av natten, yeeeees!
05.30:
- Men nu kan jag väl låna ipaden?
06.15
Väckarklockan ringer. Det är tyst i huset.
- Kan du väcka barnen, älskling?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar