Jag var en sväng i Stockholm igen häromdagen. Hemkommen steg jag av tåget, tog bussen mot radhuslivet och kom efter en halvtimme på att...hmm...hade jag inte en väska med mig på resan..? Då mindes jag att lagt upp ryggsäcken på hyllan på tåget, men...inte tagit ner den när jag klev av. Min make, administratör och självutnämnd telefoniansvarig för myndighetssamtal i familjen, var snabbt på bollen och väskan anmäldes saknad.
Maken var dock en aning misstänksam mot min berättelse om exakt var jag tappat bort väskan. Var jag säker på att jag tappat den på just tåget? Kunde jag glömt den på hotellet? På bussen? Utfrågningen kunde gjort mig irriterad...om det inte var för den den för gången när vi var på Mallis och kom hem med ett kolli för lite för ett par år sen...
Rätt så exakt 12 timmar efter vi lämnat Mallorca upptäckes förlusten. Efter snabb konsultation, med tillhörande grymtande, var vi överens om att väskan glömts på bussen till flygplatsen. Det grundades på min klara minnesbild om att jag ställt upp just denna väska på hatthyllan i bussen. Den kändes ju rätt mycket borta i det läget. Maken, som jobbar inom resebranschen, hade rätt kontakter. Dagen efter ringdes det till hotellet som i sin tur kontaktade bussföretaget. Ingen väska hittades... Jag blev osäker. Hade jag tagit ur den ur bussen? Ställt den på flygplatsen? I så fall hade nog någon lokal FBI-historia redan sprängt väskan... Historien kan strösslas med att vi bar en skrikande tvååring genom tullen på denna hemresa. Bagage var det sista vi tänkte på.
Det letades. Ringdes. Och så plötsligt! Napp! Väskan var hittad! Inte på bussen. Och inte på flygplatsen. Men på hotellrummet! I en hylla stod den, färdigpackad och namnad. Den flögs hem till oss utan en krona i avgift och med ett glatt leende hos varenda spanjor min make talade med. Si, si, nemas problemas, eller vad de nu sa...
Min ryggsäck då? Jodå. Den är i Göteborg för tillfället, precis som jag. Men den kan inte hämtas ut här. Den ska till Stockholm för registrering, och sen matchas med min (makens) "anmälan om borttappat gods". Eventuellt kan de höra av sig på måndag. Om de hittat väskan. Att den är kvarglömd på tåget denna gång råder det inga tvivel om. Absolut inte. Minns alldeles tydligt hur jag la upp den på hatthyllan innan jag satte mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar