(H)juldagen

Med sju dagar kvar av december, så kröntes ändå julafton som en toppendag. Men juldagen är sin storebror hack i häl, i alla fall vad gäller julefrid. Nya leksaker till stora och små, julgodis och allmänt härligt seg känsla av ro. Harmonin smittade av sig på barnen, som lekte ihop flera timmar utan tjafs. Eller nja, men en timme lekte de och "kom överens" som de sa när vi misstog jubel för bråk. Det dracks kaffe oss vuxna emellan och hela dagen andades lugn - en sällankänsla i vardagsruset annars.

Närmare kvällen skulle vi iväg med bilen. Då steg dock pulsen en liiiiiiten aning igen hos vissa av oss. Bilen visade sig ha problem med baktassen. Maken såg mig som sin huvudmisstänkta i denna brottsplatsundersökning.

- Såg du inte att det var lite luft i däcket när du gjorde inspektionen?
- När jag gjorde vadå sa du..?
- Inspektionen! Du tar väl ett varv runt bilen efter att du kört den?

Jag hoppade över svaret på den frågan. Ett varv runt bilen?! Jag ser bilen som en gratis taxi och har dessutom på min meritlista att jag en gång satt mig i fel bil på en parkering och undrat varför den inte gick att starta. Så, nej, ingen "inspektion" när jag suttit vid ratten.

Tyvärr verkade det här lilla missödet hänt när jag använt bilen. Så himla typiskt! Så då ville maken ha reda på om jag kört på nåt eller över nåt eller så. Självklart svarade jag nej på alla trettiotvå frågor han hade om orsaken till att däcket plötsligt var platt. Ibland svarade jag vet ej. Det skulle jag inte gjort. Precis när en tanke började stiga upp från mitt undermedvetna om något häromdagen...så skvallrade åttaåringen.

-Mamma körde över en plantering i måndags! Det hoppade jättemycket och bilen skakade!

Alltså!!! Århundradets överdrift! För det första så var det inte en plantering, det var en kant på en ytterst pytteliten blomsterprydd refug i utkanten av en parkeringsplats. Och bilen "skakade" inte! Den är möjligt att den kanske svajade till för en sekund...men inte mer! Turligt för den lilla "sanningssägaren" så är det idag dagen efter julafton.

Det enda som vi var överens om i åttaåringens historia, var att den där incidenten inträffat på måndagen. Bilen har använts efter det, förvisso bara av mig, men hjulen har mig veterligen både varit på plats och fungerande. Min lösning på problemet var att ringa närmaste 24-timmars däckservice. Maken hittade faktiskt en, men den var för lastbilar. Och även om vår V70 lastar en del så...nja...ni fattar. Ingen hjälp där.

Senare på kvällen ringades problemet med bilhjulet in ytterligare. Maken tog en paus från familjelivet för att sköta om sin metalliska vän, som nu var skadad. Han hittade en skruv, långt inkörd i hov...förlåt, hjulet. Det ska tydligen inte vara några problem att "fixa" imorgon, enligt maken. Det låter ju bra, i så fall har den här historien chans på ett lyckligt slut. Möjligtvis förutom, att den där lilla felbedömningen i avstånd till den kantsten som någon placerat alldeles för nära mitt hjul i måndags, nu verkligen inte hade behövt berättas högt! Eller att tempot i familjen nu raskt återgick till normalt planerande kontrolläge igen.

Men julefriden var trevlig så kort den varade.



Hit men inte längre med den silverfärgade springaren i garaget