Tack för kaffet

Vi är grymma på att sträckköra sträckan Göteborg - vildmarken Sälen nuförtiden. Några saker är dock heliga på bilresan och en av dem är kaffetermosen. Med influenser från 40-talisterna har vi alltid en termos kaffe med oss, att dricka av under färden. Idag smakade smakade dock kaffet verkligen inte bra. Snarare triggades samtliga kräkreflexer. Det var mitt fel. Mina hjärnceller slog slint häromdagen på Willys när jag handlade och det slutade med att jag köpte Garant-kaffe som var på halva priset. Vi var båda överens om att det smakade rävpink redan när vi drack det igår. Vi var då också överens om att slänga paketet. I bilen idag upptäckte jag att makens hjärnceller också fått fnatt, eller blivit hjärntvättade av någon snål jefel, för kaffet fanns uppenbarligen fortfarande kvar och smaken hade inte blivit godare över natten.

Vet inte om det berodde på det bittra kaffet, men maken, som vanligtvis gillar konvoj, blev irriterad när vi hamnade bakom vad han först trodde var en epatraktor. Det visade sig vara en vit liten japansk bil, men vi kom bara inte om den. Vi låg bakom lääänge, tills den svängde av i Malungsfors, några mil mellan innan Sälen. I Malungsfors kom också resans största förvåning, när jag hör maken utbrista:

- Om man skulle ta och köpa sig en läder-cape..?

I Malungsfors ligger lada efter lada med skinn och läder till salu i olika former. De är byns grej. Hade jag inte satt det illasmakande kaffet i vrångstrupen innan, så gjorde jag det då.

- En läder-cape...!? Att åka skidor i eller?

Jag hade förstås, tack o lov, hört fel genom mina hörlurar. Men man kan inte så noga veta med min make. Han skäms inte för sig och skulle han velat ha en läder-cape så hade det blivit en läder-cape. Förvisso i hans nästa äktenskap i så fall, men ändå.

Vi passar också på att tacka Gud och våra gener för att ingen är åksjuk av barnen. I sex timmar satt de och tittade på film och lyssnade på musik. Hörlurar på alla ger frid i bilen. Synd att kaffet förstörde harmonin.