Isdrottning

Det var hundra minusgrader i ridhuset idag. Ryttarna frös nog inte, men läktaren var fylld av föräldrar som huttrade och värme händer och själar på kaffe. När hästarna galopperade förbi tog jag ett steg tillbaka för att slippa vinddraget, då hade jag nog frusit till is på riktigt. Maken, som är i fjällen, menade att de hade 31 minusgrader i morse och att det var frost på insidan av fönsterrutan. Bah! Lite frost inne i en fjällstuga är inget mot ett iskallt ridhus, det tycker jag någon kan brodera på en bonad, så är det bra med det.

Till och med hästen verkar stelfrusen.

Femåringen, som är portad från stallet för allas trevnad och överlevnad, var hos sin mormor under tiden. När vi kom hem, kröp vi ner under ett täcke, femåringen och jag. Hon var förvisso inte lika intresserad av att gosa. Jag fick på nåder låna lite av hennes kroppsvärme om jag gick med på att kallas drottning Miranda resten av dagen. Själv var hon prinsessan Sofia. Visst, inga problem, drottningen bestämmer ju. Hon var dock inte nöjd med mig, jag låg hela tiden på hennes lila mantel tydligen. Efter en stund frågade jag om hon ville ringa sin pappa.

- Du menar Kung Roland..?
- Ja, det kanske jag gör, vill du ringa Kung Roland?
- Nej, kungen har ingen telefon.
- Nähänä.

Framåt eftermiddagen flyttade vi oss till soffan. Åttaåringen fixade på eget bevåg en bricka med snacks, tre plastmuggar med sugrör och en vattenkanna (!) med saft till oss. Under en fleecefilt tittade vi sedan på Barbie på TV i en halvtimme, innan jag storknade av en överdos fluff och meserier i prinsessvärlden och stängde av. Det var i och för sig rätt bra tajmat, femåringen hade ändå rört till soffmyset genom att övergå till att jaga några typ av osynliga ninjor och hennes fespö var nu ett svärd.

En enkel middag och glass till de två yngsta i hushållet, som klokt hävdade att, "kallt ute passar bra med glass ju, det är ju också kallt", avslutade lördagen. De små sover. Det var en bra liten lördag. Men nästa vecka är det kung Roland som följer med till ridhuset.