På svensk mark

Vi kom hem på utsatt tid! Vårt plan var (o)turligt nog det första internationella som lämnade JFK-flygplatsen efter att stormen dragit till havs. Snöröjningen pågick nonstop men det var ändå något nervöst på startbanan när flygplatsen såg ut så här på söndagkvällen:


Men ingen is på vingarna och planet höll sig på banan. Vi klev ut från lägenheten på Manhattan klockan åtta i söndagskväll svensk tid. Jag klev in genom dörren hemma i radhuset utanför Göteborg strax innan 11 på måndag förmiddag. Hela resan med taxi-flyg-flyg-flygbuss-buss tog bara 15 timmar. Rätt snabba puckar och New York känns plötsligt ännu närmare.

Efter ett par timmars sömn hemmavid, hämtade jag barnen. De var lika så exalterade som jag och med hjälp av lite presentutdelning så fick jag ändå godkänt på att "åka iväg på det där sättet" som åttaåringen sa lätt surt i telefonen över Atlanten i helgen.

Vardagen är tillbaka, ikväll var det jag som la vår svårnattade femåring. Men med lite semester i ryggen så blir det lättare att känna lugn, trots att klockan går, när hon vill leka viskleken (på två personer) eller vill att jag ska gissa vilket djur hon tänker på (nakenkatt varannan gång, däremellan noshörning) trots att hon borde sova.

New York-känslan hänger kvar, förutom minnen och hundra foton så knastrar det fortfarande i öronen från flygresan och den ouppackade väskan står på golvet i hallen. Den får nog stå ett litet tag till...