Kanske inte mitt vackraste jag, men det var definitivt en av de vackraste nätterna jag nånsin upplevt. Jo, jag minns smärtan, det glömmer jag aldrig. Hör ibland människor säga att de har glömt förlossningssmärtan. Nehejdu. Den har jag verkligen inte glömt. Och hade den bleknat lite i kanterna så blev jag påmind 2 år och 9 månader senare när lillasyster skulle ut: "Just det, det var ju så här ont det gjorde..! Vad tänkte jag på när jag gav mig in i detta IGEN?! Jävla karl!"
Men ändå. När hon kommit ut. Precis just då, när smärtan försvann som i ett trollslag och hon fanns på mitt bröst, precis då - då var det den vackraste natten.
Men glömt hur det känns att gå av på mitten? Oh nej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar