"Min frus farmors lillebror"

De senaste veckorna har jag lekt med tanken på att flytta från Torslanda. Det är bara en tanke, men vänners flyttprojekt har gjort att jag snöat in på ämnet. Andra händelser har gjort att jag för tillfället känner mig lite geografiskt rotlös. Vi hamnade i Torslanda av en slump. Vi ville bo nära havet och här hittade vi ett fint radhus. Varken Henrik eller jag har några tidigare band hit. På de tre år vi bott här har vi  fått en hel del vänner och flera bekanta i området. Vi trivs. Jag har ingen idé alls om vart vi skulle bo istället, och Henrik vill bo kvar.

Min farmor hade en favoritbror. Farmor är född 1926 på västgötaslätten. Hennes lillebror Roland var mycket yngre än de andra syskonen, han är egentligen jämngammal med min pappa. Och hans barn - min pappas kusiner - är jämngamla med mig och min syster. Jag är uppvuxen i Vänersborg men när min pappa som 20-åring först flyttade till Göteborg så jobbade han extra i Rolands företag som låg i Torslanda. Vi sågs familjevis, som släktingar gör, när jag växte upp. Min farmor lever fortfarande, men hennes älsklingsbror Roland dog i en trafikolycka för snart 20 år sedan. Efter hans död flyttade hans fru och barn till sommarstugan i Torslanda, men jag har idag ingen kontakt med hans familj.

På dan idag ringde vår granne (ett hus bort) på dörren när Henrik var hemma. Hon är gammal och hennes man dog i somras. Nu ska hon flytta till en lägenhet. Henrik och hon började prata, och hon berättar om att hon bott i Torslanda sen flygfältet var igång och att hennes man jobbade där. Då ringer det en klocka hos Henrik och han talar om för henne att hans frus farmors lillebror Roland också jobbade på flygfältet som flygledare. Grannen blir alldeles blank i ögonen och börjar genast prata om vilken fantastisk person Roland var, och vilken tragik det var att han gick bort så tidigt i livet. Hennes man och Roland hade jobbat ihop i många år. Sen fortsätter hon att berätta att deras tredje arbetskamrat då bodde i huset på andra sidan om vårt hus i samma länga som oss!

Henrik ringde till mig på jobbet och var lyriskt. Det finns rötter! Vi kan bo kvar! Vem vet, vi kanske bara behöver gräva lite mer så kommer kanske rötterna fram..? Precis där vi står.

Min farmor med Lowa i famnen i november 2007.