Jag hade eftermiddagspasset av vab idag. Vi skippade alvedonen som bara gör dottern ännu mer lik en duracellkanin än vanligt. Det visade sig vara ett bra drag, febern gjorde att hon vilade framför en film och sov till och med i två timmar! Jisses. Jag hade nästan tråkigt med bara ett barn att passa. Å andra sidan så är den lilla en känguruunge för tillfället, och vill till varje pris befinna sig hängandes runt min hals på min mage. Inte sitta på höften, framtill ska det vara. Helst ska jag titta henne i ögonen också, hela tiden. Gör jag inte det så tar hon sin lilla hand och föser fram mitt ansikte i rätt läge igen. Så håller vi på så. Det är som ett evighetsspel eftersom jag har en tendens att vilja vrida huvudet en aning under en hel dag.
Kvällsmat för den febriga stora dottern som inte kom ur pyjamasen idag: äpplebitar och maränger. Kan man kalla det för en fruktsallad tro?
Det blev således en helt ok vabdag. Men det är tur att det är fredag imorgon. Vissa händelser tyder på att jag behöver en paus:
Någon som provat att brygga 4 msk välling?
Du skriver så himla bra om den vardagen även jag kämpar och njuter av. Blir alltid glad när det finns ett nytt inlägg att läsa o skratta åt. Visst är det dags för en paus ibland från allt, som igår när jag försökte sätta på maken en haklapp samtidigt som jag tryckte in lillans napp i 5 - åringens mun, suck.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaTack, Linda! Roligt att höra att du läser - ch att du kommenterade! Ibland undrar man ju hur texten blir läst och uppfattas.
RaderaOch du gav även mig ett gott skratt vid tanken på din make med hakklapp!