Vad är väl en bal på slottet...

Bal i det här fallet stavas AW och slottet för kvällen var Incontro. Hela veckan har fredagens event hägrat framför mig likt haren framför hundarna på Greyhound racing. Igår kväll såg jag haren sladda av banan i samma sekund som maken plötsligt vid 20-tiden mumlade något om att han eventuellt var allvarligt sjuk, och gick och la sig med kläderna på och täcket över huvudet.

Det hade varit behjälpligt med en klon inför dagen. Äldsta dottern och maken fick stanna kvar hemma och yngsta dottern lämnades på dagis under vilda protester. Iväg till jobbet för fyra effektiva timmar. Efter halva dagen var det dags för kombinerad vab och vam*.

Tillbaks till dagis där dottern låg och sov så gott bland de andra barnen att det kändes grymt att väcka henne. Hon tittade yrvaket upp på mig, och jag kan svära på att hon i en sekund såg lite skuldmedveten ut, som om hon tänkte "attans, morsan skulle inte se att jag har det ganska gött här på dagis så fort hon vänt ryggen till".

Den hemmavarande dottern som skulle vila även idag, är sedan flera timmar frisk och har nu inte varit utanför dörren på 48 timmar - vilket inte är en bra kombo med sjuk pappa. Här kommer återigen bevis på att två föräldrar är minst en för lite i en sådan här situation. Morfar räddar dagen och åker med den nu superpigga, spralliga och högljudda dottern till hennes ridlektion.

Sjuklingen och minisen får egentid i soffan när jag kör ett röj för att det ska finnas möjlighet för oss att fortsätta att befinna oss i samma radhus under kvällen. Vädra, dammsuga, bädda, vika tvätt, slänga in saker i skåp och springa en snabbis till Willys. Vi måste ju ha fredagsmys! Det är ju lag på det.

En halvtimme efter att Bompa är slut sover alla utom jag. Det finns bara ett avslut på den här dagen (och på den här texten). Den här kvällen kan bli fruktansvärt långtråkig...dötrist...o tråkig...o alldeles...alldeles underbar.





*=vård av make